månadsarkiv: februari 2014

Vem och vad styr ditt liv?

Lämna ett svar

duva

.

Har du makten över din egen tid? Eller är det något annat som styr? Får du tid till det du vill uppleva under en dag på jorden, eller rinner tiden iväg till en massa annat? När vi försöker ta kontrollen över vår egen tid, skaffar man sig lätt lite motståndare på vägen. Olyckskorpar som kraxar. Avundsjuka blickar och konstiga suckar bakom ens rygg. Det är inget att bry sig om. Varför måste vi ha så långa förklaringar till ett simpelt nej. Till ett ja, krävs det minsann inga långa förklaringar. Varför är det så?

Frågar du dig med jämna mellanrum var du befinner dig i livet? Vad du behöver extra just nu och vad du vill ta bort. Förmodligen inte. Försök tänk tanken att ha ett litet utvecklingssamtal med dig själv, med jämna mellanrum. Hur trevligt låter inte det? Ha en god fika med dig själv och samtidigt titta över veckoplaneringen och se till så att där finns luckor till återhämtning. Inga svåra saker, men så himla besvärligt att genomföra. Varför är det så?

Hur kan vi ge mer till alla andra och samtidigt sätta oss själva på svältgränsen? Rättvist, eller hur? Våra celler i vår kropp är säkert världens lyckligaste som får leva just i en sådan kropp, som ingen prioriterar. Är det konstigt att sjukdomar dras till en olycklig och osedd kropp? Om inte du ser din kropps behov, vem ska då göra det?

Ljuset är här och ger liv

Lämna ett svar

bloggen

 

Idag har jag en vår & sommarlängtan. Att slippa tjocka jackor och tunga skor. Känslan av att  ta på ett par tunna skor, öppna dörren och gå ut. Utan att frysa. Tänk att bara få sitta ute och njuta av en kopp kaffe. Kaffet smakar så mycket bättre utomhus, eller hur? Snart är vi där, så det är bara till att hålla ut. Söndag innebär ledighet för många. Dock inte för den här damen. Jag ska iväg till min lya och redigera ett par sidor i min kommande bok ”Under väntan”. Det här med att förmedla budskap från Andevärlden, är något jag verkligen brinner för. Ödmjukheten jag känner, när jag får lov att dela med mig av deras klokheter till alla runt omkring. Livet kan bli så mycket bättre om man lyssnar på deras råd. Bättre och klokare rådgivare än dom som inte lever på jorden just nu, finns knappast.

Vad ska du göra idag, som ger dig lust & glädje?

Fredagstankar

Lämna ett svar

 

tussilagojpg

 

Härliga fredag och Alla Hjärtans dag. Allt i samma paket. Gårdagens gruppseans gav väldigt mycket tankar & funderingar i oss, som var hos Carolina på Atelje Äntligen. Andevärlden har en massa kloka tips på hur vi ska göra och leva för att må så bra som möjligt. Hade vi varit bättre på att lyssna på vår intuition, så hade vi haft de tipsen tillgängliga alltid. Gör vi det? Lyssnar på oss själva? I kväll ska jag njuta på Mimmas i Vellinge med min man. Där ska vara en Alla Hjärtans dags tillställning. Innan dess är det dags för en hjärtlig vernissage på Garvaregården i Trelleborg. Ingrid Wennerstrand har skapar 10 000 hjärtan i olika material. Idag ger jag mig själv ledigt och tänker bara vara åskådare. Det gäller att ha balans i givandet & tagandet påminner Andevärlden ofta om. Så idag ger jag ledigt till mig själv. Vad ger du till dig själv idag?

Dagar som kommer och dagar som går

Lämna ett svar

P1030169 - Kopia2

 

Det är något väldigt magiskt över soluppgångar och solnedgångar. Dagar kommer och dagar går. Samtidigt går vårt liv, parallellt med detta. Gör vi vad vi vill med våra liv? Förvaltar vi dessa dagar som små skatter, eller tar vi dom för givna? Vad gör vi med våra liv på jorden? Väntar vi allt som oftast på ledig tid? Väntar vi på att det ska bli vår tur? Vad väntar vi på? Detta är frågor Andevärlden ofta ställer. Vad vill du egentligen? Hur ofta stannar vi upp i vardagen och frågar oss detta? Alla dessa måsten och krav, som har oss i strypkoppel. Klockan är just ett sådant strypkoppel. Jakten på att hitta tid. Tid till vaddå, undrar Andevärlden. Är det tid till oss själva vi jagar eller är det tid till att hinna ännu fler måsten? Hur gör du för att ta bort ett koppel?

Att misslyckas, är det så farligt egentligen?

1 svar

bloggbild

 

Varför är man rädd för att misslyckas? Var och när börjar vi förstå att misslyckas inte är bra? Att det kan nästan vara farligt. Hur kommer man förbi det? Vissa människor ser ett misslyckande, som ett test på vägen. De reser sig igen och skakar det av sig. Sen kör dom på igen. Vissa ser ett misslyckande som ett stort stopp. Ett gigantiskt hinder. De stannar helt enkelt upp och släpper det totalt. Inom vilket område är du rädd för att misslyckas? Vilka drömmar har du skrotat och packat undan, bara för att du är rädd för att misslyckas? Hur vet du att du kommer att misslyckas, om du inte har vågat provat?

Att lära sig något nytt

2 svar

.blomma_01

.

Hela dagen har jag längtat till denna stund och samtidigt fasat lite över det. Hur ska det gå? Kan jag? Hur gör jag? Var ska jag trycka? Tänk om allt på den fina sidan försvinner? Tusen frågor. Det finns bara ett enda sätt att få svar, det är att bara testa och se hur det går. Går det åt skogen så får jag väl ringa till Angela och skämmas lite. Hur svårt kan det vara? Alla andra kan ju. Känner ni igen det? Då trycker jag nu och se vad som händer….