.

När döden knackade på i vår familj, trodde vi att vi var förberedda. Det var vi inte. Det går inte att förbereda sig på känslor, som man inte haft tidigare. Känslan av att ha förlorat någon, och att det går inte att förändra det. Döden är sån. Oföränderlig. Jag lärde mig mycket av Tonys sjukdom. Att inte gnälla över småsaker. Att vara tacksam för vad min kropp orkar utföra. Att vara mer rädd om min kropp, så att den står stark mot sjukdomar. Ja, men det var en dyr läxa. Sakta förlamades min lillebror, och han kämpade med sin värdighet. Hans kropp förtvinnades. Inget kunde han tills slut, inte ens andas själv. Men gnällde han, aldrig. Han kämpade på och vi runt om led. Döden kom som en befrielse och han slapp vara fånge i sin egen kropp. Idag har han det fantastiskt bra, men det kan inte alla se. Jag kan. Jag vet. Varje år så är det dags för vår årliga träff. Min svägerska & jag. Vi åker till havet, där hans aska är strödd och lägger vackra tulpaner i havet. En lika vacker syn, varje år, då tulpanerna guppar på vågorna. Vi minns Tony och vi lever och mår bra. Samtidigt hör jag Tony säga med skratt i rösten ” Man ska inte slänga pengar i sjön”.

Tony var envis, stark och en liten chef. Klart han ville ha ett eget kapitel i min bok ” Bortom Gränsen”. Jag tror att han ska få födas som storebror nästa gång. Det passar nog oss bättre. Döden har en förmåga att antingen svetsa samman de som blir kvar, eller splittra. Ibland känns det som en handgranat slängts in i vår familj, tyvärr. Vi har blivit indelade i grupper, vi som är kvar. Jag önskar att det inte var så. Nu ska jag iväg och vandra längs minnenas strand.

.

Längtan är en fin egenskap vi människor blivit födda med. Längtan ger vår själ näring. Vårt tålamod är en egenskap som kan bli vår fiende. Den pockar ständigt på uppmärksamhet och kan ta död på vår längtan. Ni som följer mig på facebook och här på bloggen har säkert redan förstått att jag längtar till våren. Jag har tålamod att vänta, för jag älskar att ha det framför mig, istället för bakom mig. Vad längtar du till? Alla har vi en längtan och den ser olika ut hos oss alla. Tur är väl det. Vad gör din dag komplett? Det finns en liten konst som man behöver kunna, när längtan nått sitt mål. Det är att kunna njuta av det man längtat till. Att inte direkt starta en ny längtan och enbart se framåt. Njuta är en egenskap vi fått som människor. Hur ofta dammar vi av den egenskapen? Jag ska njuta av mitt kaffe, utomhus, precis hela säsongen. Varje dag. Flera gånger om dagen. Samt titta på alla blommor.