Kategoriarkiv: Insikter

Att våga stå upp för sig själv

IMG_9024 1

.

Vi vill så gärna passa in i gruppen. Göra som alla andra vill att vi ska göra. Tänka som alla andra osv. Men gör det dig lyckligare? Vi suger åt oss andras åsikter och nästan tar det som en mall på att så måste jag göra för att lyckas osv. Du måste hitta din egen mall, som passar dig, för att du ska bli lycklig och frisk. Andras mallar passar ju på deras väg, i deras liv. Inte i ditt.

Det är viktigt att våga kämpa för sig själv. Våga vara den du vill vara. Se till så att din röst blir hörd. Inte låta exv. myndigheter trycka ner dig och berätta för dig vad som är bäst för dig. Hur vet dom det? Känner dom dig? Kan de se inte i ditt inre hur du mår? Nej, det kan dom inte. Så gör din röst hörd. Kämpa för dig själv. Våga vara du och bry dig inte så mycket om vad alla andra tycker och tänker.

Ett nej är inte alltid en återvändsgränd. Vänd dig om, gå vidare och hitta nya vägar som passar just dig. Demonstrera för dina egna rättigheter. Stå på dig. Du är fantastisk bra precis som du är.

Så tänk dig för när du ska förmedla din egen åsikt till någon annan. Hjälper det den personen eller kommer det att stjälpa i stället?

Hänsyn även till sig själv

IMG_9008 1

.

Hur tänker du när det gäller hänsyn? Tar du lika mycket hänsyn till dig själv, som till andra? Tar du först hänsyn till vad andra vill, innan frågar vad du själv vill? Var kommer din önskan att få plats? Om du aldrig tar hänsyn till dina egna behov, kvävs du till slut. Sakta med säkert. Du blir osynlig & olyckligt. Har du sen glömt bort dig själv alldeles för länge, har du svårt att hitta dig själv igen. Du springer vilsen i labyrinten av måsten och krav. Sjukdomar kan komma och invadera din kropp. Sömnlöshet. Smärtor. Skilsmässor. Utbrändhet. Allt blir så mycket enklare och trevligare om du tar lika mycket hänsyn till dig själv, som till andra. Livet blir gladare och lyckligare.

En till dig och en till mig. Svårare än så är det inte. Öva redan idag. För om du inte tar hänsyn till dig själv, hur ska du kunna förvänta dig att någon annan tar hänsyn till dig. Du måste visa att du behöver och vad du behöver.

Att bli nöjd med det du presterar, oavsett mängd.

9 april-14

.

Hur gör man för att bli nöjd med sitt eget presterande? Vi människor har en förmåga att höja ribban hela tiden. Vi stannar inte upp ens för en sekund och funderar på om det är en skälig nivå utefter hur vårt liv ser ut. Varför är det så svårt att sänka den, när det är så enkelt att höja den? Går den bara på ett håll? Har du din prestationsribba där det passar dig, eller ligger den helt fel? Hur vet du att den ligger för högt då? Jo, det är när du sliter som en galning för att hinna allt på listan. När du i slutet av en fullspäckad dag, upplever att du inte hann allt. När du känner att dina måste-högar växer och växer och att tiden inte räcker till. När din kropp säger stopp. När ditt humör säger stopp. När du faktiskt tappat glädjen och din lust till saker som du tidigare älskat. När en otillräcklighetskänsla omfamnar dig. När en depression säger hej i farstun.

Försök ta en liten stund varje dag och känn efter i ditt inre, vilken dagsform du har. Tänk sen efter hur din dag ser ut för övrigt. Gör plats till dig själv. Sen lägger du ribban på en nivå som passar dig just den dagen. Om du gör det här varje dag. Privat och på jobb, så blir det enklare för dig att reglera ribban och du får inte samma höga krav från din omgivning, eftersom de då lär sig att du inte tar allt varje dag längre. Börja fundera redan idag.

Att våga försöka

31 mars-14

.

Ofta får jag höra att det går nog inte. Det kan jag inte. Hur ska jag klara det? Jag vågar inte, för tänk om jag misslyckas? Så lätt vi har att ta bort önskemål och drömmar för att vi inte vågar försöka. Tänk alla gånger man slår sig, när man ska lära sig cykla. Vad hade hänt om alla tittat på en cykel och sagt att det kan jag inte, utan att prova. Varför är vi så rädda för att prova? Tänk istället att nya dörrar kan öppna sig om vi vågar försöka öppna dom. Vilken rikedom det kan ge oss i erfarenhet. Det kan också vara så att vi rent av klarar av det utan alla svårigheter vi föreställt oss, eller hur?

Vad går du runt och drömmer om, men vågar inte försöka nå målet? Föreställ dig att du vågar försöka, och sen då? Vad händer då? Jo, ditt egenvärde växer av ditt mod och du kommer att få mer kraft till att vandra vidare framåt. Att försöka ger drivkraft åt själen. Gör en önskelista. Sätt upp den fullt synlig. Försök att beta av den, när tillfälle ges. Önska, planera och genomför. Allt måste inte ske på en gång, men snälla du försök först och bedöm sen hur du klarade det. Döm inte före du försökt, för hur vet du att du inte kan?

Försök och du vinner stort.

Vem säger att du misslyckas?

4.4-14

.

Vi har oftast alldeles för höga krav och förväntningar på oss själva, varför? När vi sen  inte klarar de höga målen, så tycker vi att vi misslyckas. Det är fasansfullt för många, att misslyckas. Det märkliga är att oftast så märker inte vår omgivning av våra misslyckanden. Hur kan det vara? För oss ramlar världen samman och ingen har märkt något. Kan det bero på att de inte ser det som ett misslyckande? Det bästa är att ha rimliga krav, så man har en god chans att lyckas fixa det, eller hur? Varför blir vi sådana hemska slavdrivare på oss själva? Vem dömer hårdast, om inte vi själva? Vem säger att vi är värdelösa, om inte vi själva? Varför är vi så taskiga mot oss själv? Vem räknar alla våra misslyckanden, om inte vi själv?

Jag möter dagligen människor som tycker att de är mindre värda, för att de inte har lyckats med det som andra har lyckats med. Kanske har man inte lyckats i kärleken. Man kan ha hoppat från jobb till jobb och ändå inte hittat rätt. Bytt bostad vart annat år, men ändå inte hittat hem. Inte lyckats få barn. Har ingen bra kontakt med släkten. Orkar inte allt det, som andra ser ut till att orka. Listan kan bli hur lång som helst. Var någonstans på vägen lärde vi oss att alla ska klara samma saker och uppnå samma mål? Var någonstans lär vi oss att vi duger precis som vi är? För det gör vi. Vi duger precis som vi är. Du är du och glöm aldrig det. Ditt sätt är just ditt sätt. varför ska du då försöka göra det som någon annan gör det?

Klappa dig själv på axeln, ge dig massor av beröm och sluta jämföra dig. Hela ditt väsen är unikt. Ändrar du på det, så är det inte du längre. Hur kul blir det då?

 

Vem får mest av dig?

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

.

Vem får mest av dig? Vad ger du dig själv? Varför har du ingen tid till dig själv, trots att du faktiskt bestämmer själv? När du kompromissar, får du något kvar? Många själar jag möter har tidsbrist till sitt eget, men inte när det gäller till alla andra. Hur blir det så? Var drar vi gränsen? När säger vi att nu minsann behöver jag få plats i mitt eget liv? Om vi tagit plats tidigare och oftare, blir det inte så stort projekt varje gång, och vi hade mått bättre.

Kanske hade skilsmässan kunnat undvikas. Kanske hade en utbrändhet aldrig kommit. Kanske hade man inte flytt i panik, varje gång man kände sig kvävd. Det här är ett allmänt problem idag. Att inte ge sig själv, för då kommer det dåliga samvetet och biter en ordentligt. Varför är du mindre värd, än andra, i dina egna ögon? Vad sänder det för signaler till din kropp? Ge dig själv lite tid av just dig själv idag och känn efter hur du mår i den stunden. Tänk så mycket glädje andra har av dig sen, när du är fulltankad och mår bra. Då blir inte hjälpandet en energitjuv i ditt liv längre. Varför tror du att man ska sätta på sig syrgasmasken först, innan man hjälper andra?

Hur gör du när du lyssnar på din kropp idag?

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

.

Det där med att lyssna på sin kropp, är det något alla kan? Eller är det bara vissa som kan? Hur gör du när du gör din kropp nöjd och lycklig? Hur vet du vad din kropp mår bra av och inte mår bra av? När lyssnar du på din kropp? Innan den har ont, eller när smärtan väl är där? Har du tid då? Kanske tar du hand om din kropp just så här idag:
Ger den rast, när den behöver.
Ger den rätt kost, vid rätt tillfälle.
Ger den vila, när den behöver
Lyssnar in dagsformen, innan du gör upp alla måste hinna med-listorna.
Tycker om den som den är.
Ger den beröm för vad den faktiskt orkar, och låter bli att gnälla om vad den inte kan.
Vårdar den bättre, än din bil.
Ger den tid på toa.
Stressar inte den.
Dövar inte smärtorna med tabletter, för att orka köra den snabbare.
Stannar upp under dagen, så att känslorna hinner med.
Värdesätter din kropp som en unik skatt.
Förstår att du inte kan få en ny kropp.
Ser till så att den är stark och har ett bra immunförsvar.
Förstår vilket under det är varje dag den orkar göra det du önskar.
Tar inte din kropps friskhet för givet.

Om du gör detta, så gör du rätt. Grattis till dig. Tänk viken tur din kropp har, som tas om hand av just dig, eller hur?