Kategoriarkiv: Insikter

Att våga vandra på okänd mark

Att våga börja vandra på en okänd mark, är inte alltid så enkelt. Inte om man låter rädslorna styra och föreställer sig alla hinder som man kan möta längre fram. Men om man bara börja gå och ser vad som händer. Vad finns där borta? Vad händer om jag svänger här eller där? Det finns så många möjligheter på livets praktikväg och så många rädslor som stoppar oss från att våga utforska.

Själv är det just detta jag gör genom att vara med och starta upp en youtube-kanal. Tack vare Björns entusiasm och positiva energi, så ser jag absolut inga hinder på vägen. Visst det kan bli platt fall, men vad gör det? Då har vi i alla fall provat. Randi-land har sin första inspelning om exakt en vecka och jag längtar till att få vandra längst med den vägen.

Randi-land kommer att handla om allt mellan himmel och jord. Där finns det guider, meningen med saker och ting, insikter, anhöriga på Andra sidan, Änglar, mänsklighet och bemötande. Ja, helt enkelt allt som har med praktik-plats jorden att göra.

Vilka ämnen vill ni att vi ska ta upp? Maila gärna himlarike@hotmail.com

Våga du också börja vandra mot en dröm. Ta ett steg i taget och sluta tro att det finns hinder stora som monster, som bara väntar på att äta upp dig och säga att du misslyckades. Vinn över dina monster och upplev ditt liv. Nu.

Lycka till.

Var finns din tids-tjuv?

Nyss var det vår och jag gick runt och förundrades över vårens alla tecken. Absolut en favoritsyssla. Nu viner höst-stormarna runt husknuten och de vackra höstfärgerna försöker lätta upp stämningen hos många av oss. Var tar tiden vägen? Förvaltar jag min dyrbara tid på allra bästa sätt eller tillåter jag en tids-tjuv att knappra i sig lite här och där? Kanske är det ett litet troll som ligger och lurpassar och tar en bit tid, när man minst anar det?

Att ens tid sällan räcker till det man vill är nog de flesta eniga om. Men varför är det så? Varför är det inte tvärtom? Att mer tid går åt till det vi vill och mindre tid läggs på ”måsten”. Under den här veckan observerar jag min tid och är vaksam på när tids-tjuven dyker upp. Han ska minsann inte lyckas stjäla mer av min tid.

När dyker din tids-tjuv upp och varför tillåter du det?

Att hitta sina färger när mörkret är på väg

Hösten är här. Det har nog inte undgått någon. Sommaren var den varmaste som många av oss upplevt. En fantastisk sommar med allt vad det innebar. Vissa av oss gillar  värme och vissa inte alls. Vi är alla olika, som tur är. När  mörkret och vintern kommer så är det viktigt att ha något som lyser upp tillvaron. När omgivningen tappar sin färg, behöver vi tillföra färgen själv. Då finns det inget grönt som lyser upp när vi går ut. Inga blommor. Inga ljuvliga dofter från all växtlighet.

Genom att tillföra färg i  form av kläder, blommor inomhus, färggranna stearinljus och färgrik mat, så fyller vi på färgförrådet inom oss. På så sätt blir det lättsammare att vandra genom denna färglösa period vi har framför oss.

Jag klär mig i mycket färg, äter färgrik mat och ser till så att jag omges med färg. Hur gör du för att bibehålla dina färger i ditt inre?

Nu är det dags

Sommar och sol. Varma kvällar. Njutbara havsbad. Ingen klocka att passa. Ett lugnare tempo inombords. Resor. Möten. Nya smakupplevelser. Skapa nya minnen.

Då var det dags för mig att ha semester. Jag är tillbaka på jobb om en månad. Min plan är att vara utvilad och redo för hösten och vintern.

Blev din semester som du önskade? Fick du din vila? Känner du dig pigg och återhämtad? Om inte,  varför blev det inte som du tänkt dig?

Hitta din väg

 

Att hitta sin väg, istället för att irra runt på andras, är något Andevärlden ofta påminner oss om. Hur hittar jag då min egen väg? Vad är min väg? Hur vet jag att jag är på rätt väg? Frågorna är många och svaren finns inte hos någon annan. Det är en känsla inom dig själv. En vetskap om att det här mår jag bra av. Det här känns rätt. Det här blir jag glad av osv. Om vi aldrig tar tid till att göra det vi mår bra av, tid till återhämtning, tid till våra behov och tid till våra intressen, så far vi vilsna. Blir vi vilsna, så skapar vi en olycklighet. Sen rullar det på, av bara farten. Du kan inte tanka din energi, genom att alltid befinna dig på andra människors vägar. Där finns bara deras energi, inte din.

Dela lika, så att du också får påfyllnad. Hjälp en människa i en timme och hjälp dig själv i en timme. Detta är rättvisa. Eller hur?

Sluta skjut upp dina behov, tills allt runt dig är färdigt. Det kommer aldrig att bli tid över till dig. Du måste helt enkelt ta tid till dig själv. Minns, en till dig och en till mig och alla blir nöjda.

Funderingar så här i slutet av året.

Nu blir det ett nytt år. En ny chans att göra allt på allra bästa sätt. Varje år tänker man samma, att i år så ska jag lyckas förändra osv. Jag älskar nyårsnatten. Allt det nya som ligger framför mig som en orörd bok. Blankt papper. Oskriven kalender. Ovissheten, men samtidigt vetskapen om att jag kan förändra om jag vill och hur jag vill. Allt ligger framför mig och allt kan bli hur bra som helst. Jag har i alla fall bestämt att 2018 ska bli ett år i hälsans tecken. Ingenting ska jag prioritera som mycket som min kropp och mitt psyke. Som andevärlden säger ” utan din kropp, blir själen hemslös”. Jag ska göra det bästa jag kan för att alla mina celler, i min kropp, ska ha de bästa förutsättningarna för att kunna göra sitt arbete. Jag ska bli den bästa chefen som de någonsin skådat. Hur gör jag då detta? Ni som följer min blogg ska få följa med på berättelse om hur cellerna får en förvaltare som dom är nöjda med.

Mitt mål är att mina celler ska rösta fram mig som årets bästa förvaltare 2018.

Jag tänker inte ge mina celler något att klaga över när 2018 lider mot sitt slut.

Vem hänger med på detta?

Gott nytt år

Randi

Gör du så här?

Retar du dig på din kropp? Ditt utseende? Vikt? Förmåga? Ork? Styrka? Gnäller du på dig själv? Tycker att du borde klara mer? Du borde hinna allt? Blir du missnöjd med ditt eget presterande? Tänker du dåliga saker om dig själv?

Du mobbar dig själv, genom att tänka elaka saker om dig. Är du en mobbare som är elak mot alla dina celler? De som gör allt för dig. Dygnet runt. Din själ då? Får den chansen att flyga högt och fritt, eller låser du in den för att du inte tror på din egen förmåga?

Bli lika snäll mot dig själv, som du är mot andra. Visa lika mycket hänsyn till dina egna brister och behov, som du gör till andra. Är du inte lika mycket värd, eller vad är det frågan om?

Varför mobbar du dig själv?