Kategoriarkiv: Kloka budskap från Andra sidan

Att våga försöka

1 svar

31 mars-14

.

Ofta får jag höra att det går nog inte. Det kan jag inte. Hur ska jag klara det? Jag vågar inte, för tänk om jag misslyckas? Så lätt vi har att ta bort önskemål och drömmar för att vi inte vågar försöka. Tänk alla gånger man slår sig, när man ska lära sig cykla. Vad hade hänt om alla tittat på en cykel och sagt att det kan jag inte, utan att prova. Varför är vi så rädda för att prova? Tänk istället att nya dörrar kan öppna sig om vi vågar försöka öppna dom. Vilken rikedom det kan ge oss i erfarenhet. Det kan också vara så att vi rent av klarar av det utan alla svårigheter vi föreställt oss, eller hur?

Vad går du runt och drömmer om, men vågar inte försöka nå målet? Föreställ dig att du vågar försöka, och sen då? Vad händer då? Jo, ditt egenvärde växer av ditt mod och du kommer att få mer kraft till att vandra vidare framåt. Att försöka ger drivkraft åt själen. Gör en önskelista. Sätt upp den fullt synlig. Försök att beta av den, när tillfälle ges. Önska, planera och genomför. Allt måste inte ske på en gång, men snälla du försök först och bedöm sen hur du klarade det. Döm inte före du försökt, för hur vet du att du inte kan?

Försök och du vinner stort.

Vem säger att du misslyckas?

Lämna ett svar

4.4-14

.

Vi har oftast alldeles för höga krav och förväntningar på oss själva, varför? När vi sen  inte klarar de höga målen, så tycker vi att vi misslyckas. Det är fasansfullt för många, att misslyckas. Det märkliga är att oftast så märker inte vår omgivning av våra misslyckanden. Hur kan det vara? För oss ramlar världen samman och ingen har märkt något. Kan det bero på att de inte ser det som ett misslyckande? Det bästa är att ha rimliga krav, så man har en god chans att lyckas fixa det, eller hur? Varför blir vi sådana hemska slavdrivare på oss själva? Vem dömer hårdast, om inte vi själva? Vem säger att vi är värdelösa, om inte vi själva? Varför är vi så taskiga mot oss själv? Vem räknar alla våra misslyckanden, om inte vi själv?

Jag möter dagligen människor som tycker att de är mindre värda, för att de inte har lyckats med det som andra har lyckats med. Kanske har man inte lyckats i kärleken. Man kan ha hoppat från jobb till jobb och ändå inte hittat rätt. Bytt bostad vart annat år, men ändå inte hittat hem. Inte lyckats få barn. Har ingen bra kontakt med släkten. Orkar inte allt det, som andra ser ut till att orka. Listan kan bli hur lång som helst. Var någonstans på vägen lärde vi oss att alla ska klara samma saker och uppnå samma mål? Var någonstans lär vi oss att vi duger precis som vi är? För det gör vi. Vi duger precis som vi är. Du är du och glöm aldrig det. Ditt sätt är just ditt sätt. varför ska du då försöka göra det som någon annan gör det?

Klappa dig själv på axeln, ge dig massor av beröm och sluta jämföra dig. Hela ditt väsen är unikt. Ändrar du på det, så är det inte du längre. Hur kul blir det då?

 

Vem får mest av dig?

2 svar

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

.

Vem får mest av dig? Vad ger du dig själv? Varför har du ingen tid till dig själv, trots att du faktiskt bestämmer själv? När du kompromissar, får du något kvar? Många själar jag möter har tidsbrist till sitt eget, men inte när det gäller till alla andra. Hur blir det så? Var drar vi gränsen? När säger vi att nu minsann behöver jag få plats i mitt eget liv? Om vi tagit plats tidigare och oftare, blir det inte så stort projekt varje gång, och vi hade mått bättre.

Kanske hade skilsmässan kunnat undvikas. Kanske hade en utbrändhet aldrig kommit. Kanske hade man inte flytt i panik, varje gång man kände sig kvävd. Det här är ett allmänt problem idag. Att inte ge sig själv, för då kommer det dåliga samvetet och biter en ordentligt. Varför är du mindre värd, än andra, i dina egna ögon? Vad sänder det för signaler till din kropp? Ge dig själv lite tid av just dig själv idag och känn efter hur du mår i den stunden. Tänk så mycket glädje andra har av dig sen, när du är fulltankad och mår bra. Då blir inte hjälpandet en energitjuv i ditt liv längre. Varför tror du att man ska sätta på sig syrgasmasken först, innan man hjälper andra?

Hur gör du när du lyssnar på din kropp idag?

Lämna ett svar

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

.

Det där med att lyssna på sin kropp, är det något alla kan? Eller är det bara vissa som kan? Hur gör du när du gör din kropp nöjd och lycklig? Hur vet du vad din kropp mår bra av och inte mår bra av? När lyssnar du på din kropp? Innan den har ont, eller när smärtan väl är där? Har du tid då? Kanske tar du hand om din kropp just så här idag:
Ger den rast, när den behöver.
Ger den rätt kost, vid rätt tillfälle.
Ger den vila, när den behöver
Lyssnar in dagsformen, innan du gör upp alla måste hinna med-listorna.
Tycker om den som den är.
Ger den beröm för vad den faktiskt orkar, och låter bli att gnälla om vad den inte kan.
Vårdar den bättre, än din bil.
Ger den tid på toa.
Stressar inte den.
Dövar inte smärtorna med tabletter, för att orka köra den snabbare.
Stannar upp under dagen, så att känslorna hinner med.
Värdesätter din kropp som en unik skatt.
Förstår att du inte kan få en ny kropp.
Ser till så att den är stark och har ett bra immunförsvar.
Förstår vilket under det är varje dag den orkar göra det du önskar.
Tar inte din kropps friskhet för givet.

Om du gör detta, så gör du rätt. Grattis till dig. Tänk viken tur din kropp har, som tas om hand av just dig, eller hur?

Att kunna se det ljusa i ett mörker

Lämna ett svar

blogg 31 mars-14

.

Det är inte alltid lätt att försöka se det positiva, när tillvaron är helt mörk. Ibland tappar vi det seendet av olika anledningar. Det är oftast via sorgens väg, vi går in i ett mörker. Vi omsluts av ett mörker som äter upp vår energi. Vi blir förlamade och vi tappar vårt positiva seende. Det är tillåtet och helt naturligt. Djuren gömmer sig i en håla och vi skapar vår egen håla. Det svåra sen är att se när det faktiskt börjar ljusna. När livet sakta återvänder. När smärtan börjar lätta. När vi kan tänka på något annat, än sorgen, under en liten stund. Vi behöver stöd hela vägen. Inte bara i början av sorgen. Då vill alla vara delaktiga, men då är mörkret som värst och hålan lockar som mest. Sen ger människorna upp sitt stöd, längs med vägen. Varför? Vill vi inte vara med och se när det ljusnar?

Vi vandrar alla på sorgens väg, flera gånger under vårt liv. Vi vet hur det känns. Vi vet hur mörkret ser ut och vi vet att en vändning kommer. Varför kan vi då inte stötta andra, som vandrar där, just när vi själva inte är på den vägen? Varför är det så svårt att vara medmänniska?

Om du känner någon som vandrar på en mörk väg, just nu, visa att du finns där. Ge en påminnelse idag. Ett par ord. En kram. Ett sms. Ett mail. Ett finns vykort. Visa att du vet. Håll dig inte borta.

Att våga välja en ny väg, ett nytt håll

Lämna ett svar

Prag

.

Vi har väldigt lätt att köra på i våra vanliga och invanda spår. De ger en form av trygghet och bekvämlighet. Vi vet vem som stiger på bussen på morgonen och vem som åker med samma buss hem. Rutiner. Trygghet. Vi slappnar av, när det är bekant och tryggt. Vad som också händer när vi väljer att gå i samma spår hela tiden, är att vi blir lite avtrubbade. Vi behöver inte använda alla våra sinnen och ett robotstadie infinner sig. Vi kan till och med känna tristess, men vet inte varför. Om någon ändrar våra spår och helt plötsligt dyker upp vid en annan tidpunkt, kan vi ha svårt att känna oss bekväma. En ny människa bredvid oss på bussen. Bussen ändrar tidtabell osv. Kanske till och med körväg. Hur reagerar du?

Vad skulle hända om du vågade byta buss? Åka åt ett annat håll? Se något nytt? Kanske skulle sinnen vakna till liv, som du glömt bort? Kanske skulle inspirationen vakna upp efter en lång dvala. Tänk om du skulle våga ändra riktning i ditt liv och väljer en annan väg. Vad skulle du få uppleva där, som inte finns på din invanda stig? Försök testa en ny väg idag och se vad som händer. Du kanske gillar det du får se, vem vet?

Att våga trotsa det förväntade

Lämna ett svar

21mars-14

.

Det är inte alltid vi vågar, gå emot det andra bestämt. Vi ifrågasätter inte, utan bara accepterar många gånger. Tänk om fler skulle ställa sig upp och säga varför, och undra vem har bestämt det. Det finns så många oskrivna regler och förväntningar och var kommer dom i från början? Att våga lyssna på sin inre röst, trots att det inte är brukligt att tycka eller tänka på ett visst sätt, är det fel då? Bara för att det inte passar in i det vanliga tänket. Jag önskar att du vågar tänja på gränsen idag och utmana dig själv, lite grann i alla fall. Vad skulle du vilja göra, men inte vågar? Jag är inte som alla andra, och detsamma gäller dig. Vi är alla olika, annars skulle vi vara kopior av varandra och kallas robotar. Så våga vara du, trots att det inte förväntas alltid.