Kategoriarkiv: Vad är meningen med det som sker?

Hur börjar jag att förändra?

Lämna ett svar

Det har gått 15 dagar in på det nya året. Överallt omges vi av dietförslag, träningstips och snabb-fix till vår kropp. Det vi alla oftast vet, är att det finns inga gen-vägar till att bli stark och frisk. Någonstans har det blivit allra viktigast att vara smal. Jag har startat min vandring mot att vara frisk och stark, både fysiskt och psykiskt. Min kropp är den enda kropp jag har, det här livet. Jag får ingen ny. Visst kan dom renovera den, men aldrig fullt ut. Vid varje renovering, så finns någon rest kvar. Det som är mitt prio 1 just nu, är att minimera stress, eftersom stress är en miljöbov för kroppen. Hur gör jag det då rent praktiskt? Jo, jag försöker låta bli att skynda mig och jag försöker att göra en sak i taget. Inte helt enkelt, men en väldigt bra början. Hur gör du för att minimera stress? Vad kan du förändra i din vardag, för att må så bra som möjligt?

Jo, sen försöker jag äta bra mat för min kropp, jämnt fördelat under dagen. Det här är min start till att bli den bästa förvaltaren mina celler någonsin skådat.

Min källa till glädje och läkning

Lämna ett svar

2016_09_05

 

Alla behöver vi någon eller något som fyller oss med energi, glädje, lust och ”må-bra-känslor”. Det behövs för att vi ska orka med livets berg och dalbana. Genom att se till så att vår källa av dessa aldrig sinar, så har vi att ta av under dalarna. Jag fyller på genom att umgås med nära och kära. Genom att leka med lilla barnbarnet. Att läsa. Att vara i min trädgård. Ta en kaffe på stan. Ha intressanta samtal. Mina klienter. Att vandra. Att resa. Att fotografera och leka med bilderna i photoshop.Konserter. Lista kan kan göras lång. Det viktiga är inte hur andra fyller på sin källa, utan det är hur man själv fyller på sin egen.

Just nu är lek med barnbarnet,som ger mig mest frid och läkning. Vad ger dig mest energi & frid just nu?

Vi är inte snälla mot varandra.

Lämna ett svar

IMG_0834

 

Jag önskar att vi är snällare mot varandra. Jag önskar att vi respekterar varandra. Jag önskar att vi har tid med varandra. Jag önskar att vi lyssnar på varandra. Jag önskar att vi tar hand om varandra. Jag önskar att alla hade räknats som lika mycket värda.Jag önskar helt enkelt att världen blir en vänligare plats att vistas i.

Alla äldre, som ingen har tid med. Inte ens deras anhöriga. Att den sjuka blir sedd och hörd, speciellt inom vården. Att barnen blir sedda och hörda. Att allt levande blir viktigare än allt det materiella.Att alla människor har mat och tak över huvudet. Jag önskar egentligen väldigt självklara saker, men varför har det blivit så fel?

Om du bara visste hur många ensamma människor jag möter, som inte har någon. Tänk att vara helt osynlig. Inte saknad. Inte behövd. Detta är verkligheten, inte alls många meter i från dig själv. Detta smärtar mig varje gång jag stöter på en totala ensamheten. Det totala utanförskapet. Att finnas, men ändå inte.

Vi måste börja se varandra om vi ska ha någon plats att vistas på i framtiden. Det krävs inte mycket för att förändra en människas dag. Ett berömmande ord. Ett hej.

Alla kan bidra med sin kärlek, eller hur? Vänlighet och respekt kostar inte ett enda dugg.

Jag önskar att människorna blir mänskligare.

Vi måste släppa in döden i våra liv.

Lämna ett svar

IMG_0279_randi

 

Vi måste börja se döden som ett naturligt inslag i våra liv. Varför blundar vi för en av de mest naturliga saker som händer alla? Ingen kommer undan. Överallt i världen. Varje dag. Varje sekund. Döden-ordet är pestsmittat. Varför är det så? Jag önskar att vi alla kunde möta döden enklare. På så sätt kan vi vara rätt stöd till den som är på väg att dö, eller till den som precis förlorat någon. Våra rädslor gör att vi inte kan vara det stödet, som vi skulle önska. Alla kommer vi att sitta i Dödens Väntrum och vänta på vår tur. Hur vill du bli bemött då? Om du fick reda på att din tur snart är kommen. Att ditt nummer snart ropas upp på tavlan. Hur skulle du vilja leva då?

Vi måste börja göra döden till ett naturligt inslag i vår vardag. Varför vänta tills döden står i farstun? Då är sorgen och smärtan så stor att döden blir en fiende man springer och gömmer sig för. Alla dör vi, men vi vet inte exakt när. Men att den kommer helt plötsligt, är helt klart. Varför ha tråkigt under väntan? Lyxa till det? Upplev. Skratta i Dödens Väntrum.

Döden kommer till oss alla. Vi kan inte stoppa den, bara för att vi inte kan prata om det.