Naturens under, all grönska.

Lämna ett svar

Min bästa tid är nu. I allt det gröna. I all färgprakt. I allt blomstrande. I ljuset. I solen. Av alla dofter. Nu har jag det bra. Jag förundras varje dag av allt det vackra som omger oss. Det ger läkning till både kropp och själ. Naturen kostar inte ett enda dugg att betrakta och att njuta i. Att hämta kraft i från. Det är en helt gratis kraftkälla. Varför är det då så tomt i våra parker? När det ger sånt välbefinnande. Det är nu det blommar. Inte sen i vinter. Det är nu det doftar, inte sen. Varje ros jag går förbi, doftar jag på. Jag kan helt enkelt inte låta bli.

Njuter du med? Eller ska du göra det sen?

Naturens under

Lämna ett svar

Just nu är naturen väldigt vacker. Alla träd, alla blommor och all den grönska som omger oss. Så lätt det är att springa förbi. Alldeles för enkelt att bli ”hemmablind”. Igår besökte jag Sofiero, i Helsingborg. En magisk blomsterexplosion av Rododendron i alla färger och storlekar. Regnade gjorde det, men vad spelade det för roll? Jag önskar att jag kunde uppfinna en pausknapp, eller i varje fall en ”slow-motion-knapp”, så att jag kunde sitta och titta på allt detta under tills jag kände mig färdig. Varje dag händer det magi i vår natur. Stanna upp. Dra in ett djupt andetag och titta dig omkring. Hitta en oas där du kan fylla upp dina sinnen med det gröna och känn livsenergin fylla upp dina sinnen och din kropp. Minns att det är just nu allt blommar, inte sen. Spring inte förbi!

Time-out för att andas

1 svar

 

Tänk om jag kunde leva i ett rapsfält eller i varje fal bredvid ett. Ett fält som alltid blommade. Just i dagarna har jag beslutat mig för en time-out över sommaren.Min hälsa säger att nu är det stopp.Det har inte varit ett enkelt beslut. För att jag ska kunna förmedla från andevärlden, krävs det att jag är i balans. Min kropp är den som behöver min omsorg just nu och det ska den få. Jag är tillbaka i höst och då med full kraft.

Jag önskar er alla en fridfull sommar. Min blogg fortsätter att växa under sommaren, så kika gärna in där emellanåt.

Min idol är en av de klokaste jag känner.

Lämna ett svar

 

Min idol och min främsta förebild. Ketty Jönsson, som idag fyller 89 år. Hon är klok. Hon är sann. Hon konstrar inte till något. Hon är stark. Hon klagar aldrig. Inget gnäll. Inget skitsnack.Hon är varmhjärtad. Hon spelar inget spel. Hon är bara helt fantastisk. Hon är min underbara svärmor. Efter allt elände hon varit med om, genom åren, så står hon fortfarande på benen.Kärleksfullare människa får man leta efter. När jag blir gammal så vill jag bli precis som hon. En lika fantastisk farmor. En stöttande svärmor. En förebild, på alla sätt och vis.

Alla skulle ha en Ketty i sitt liv. Det underlättar oerhört, att ha en sådan människa i sitt liv. När livet är tungt så har hon alltid kloka saker att förmedla och hon dömer aldrig. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har fått lära känna Ketty och att jag får ta del av alla hennes otroliga berättelser från 1928 och framåt.

Har du en förebild i ditt liv?

Funderingar om livet som människa

2 svar

Det är inte alltid enkelt att vara människa. Det innebär en hel del, eller hur? Har du funderat på vad som förväntas av dig? Vilka krav och förväntningar har du på dig själv?

Vi ska fungera till 100% på ett arbete. Vi ska vara friska. Vi ska orka det mesta. Vi ska alltid vara tillgängliga och uppkopplade. Vi ska vara smala, friska, glada, pigga, Vi ska leva i nuet. Vi ska ha ambitioner inför framtiden. Vi ska hinna allt. Vi ska vara kloka. Vi ska vara tålmodiga. Vi ska ta hänsyn till vår omgivning. Vi ska så himla mycket, men det innebär inte att vi lever, eller hur? Vi hamnar i ett robot-ekorrhjul, som bara snurrar snabbare och snabbare. Hur tänker du stoppa ditt hjul? Vad vill du förändra i din tillvaro? Är du lycklig? Vad gör dig lycklig?

Vi ska helt enkelt kunna prestera för att vara ”en hel människa”. Om vi blir sjuka då?

Jag vet i alla fall att det är helt galet, som alla krav och måsten ökar. Människor dör. Människor föds. När lever man egentligen och för vad?

En av frågorna som ställs när vi kommer över på Andra Sidan är: Vad gjorde du för dig själv på jorden? Hur tog du hand om dina relationer? Var du en snäll medmänniska? Förstod du din viktigaste uppgift?

Som sagt var, jag funderar alltid mycket på hur vi ska må bättre som människa. Jag önskar helt enkelt att alla börjar leva nu. Att inte bara leva för ledigheten.Helgen, semestern, pensionen osv.

Funderar på att skapa en bok på min blogg. Lägga ut ett avsnitt i taget. Om Randiland. Om cellerna i vår kropp. En följetong som kommer ut med jämna mellanrum. Om livet som människa.

Vad säger ni?

 

Våren är här och jag vill pausa tiden.

Lämna ett svar

Jag har längtat efter våren. Efter solen. Efter knoppar. Efter blommor.Efter värme.Efter ljuset. Nu när det kommer så vill jag pausa tiden. Jag vill ta till vara på varje sekund av detta mirakel som sker just nu. Livet återvänder i allt som är levande. Vi människor får tillbaka inspirationen. Vi lever upp efter mörkrets dvala. Växtligheten återfår sin frodighet.  Nu vill jag inte missa något. Varje dag tänker jag förundras över att livet har återvänt och eftersom jag inte vill att tiden ska gå så fort, så vill jag pausa den.

Hur gör du för att pausa din hastighet och hastigheten runt dig? Tiden får inte gå snabbare än att vi hinner andas. Nu vill jag andas i lugn och ro. Varje dag, under resten av mitt liv.

Så sluta jaga tiden, för du kan ändå aldrig få mer tid. Du har 24 timmar på ett dygn. Varken mer eller mindre. Hur vill du fördela dom? Vem och vad ska få mest av DIN tid som du har till ditt förfogande?

Vad vill människan egentligen?

Lämna ett svar

 

Om jag vore en Zebra, skulle jag stressa då? Hade jag tuggat lite gräs här och där, eller hade jag hela tiden varit rädd för rovdjuren? Varit på min vakt varje sekund, eller hade jag vågat vända ryggen till och njuta av mitt gräs??

Som människa blir vi vår egen fiende. Vår egen slavdrivare. Hur blev det så här? Varför låter vi makt, tid och pengar styra varje andetag vi tar? När och hur, får våra drömmar och behov plats i vår vardag?

Jag önskar att vi människor började njuta mer av vårt korta liv på jorden och oroa oss mindre för eventuella faror.

Jag önskar att när vi möter varandra, så pratar vi om roligheter istället för tråkigheter. Berömmer varandra istället för att ställa krav på varandra. Samarbetar istället för att konkurrera. Starta varandras drömmar istället för att ta död på drömmarna.

Jag önskar helt enkelt att vi börjar leva nu, istället för att vänta på att livet ska börja. Snart är det slut och då är det kört. För den här gången.