Att hamna i sorg är som att hamna i ett fängelse. På obestämd tid. Du vet inte här länge du måste vara där. Du vet inte riktigt vad du gjort för att hamna där. Du vet inte hur timmarna och dagarna kommer att se ut. Du har absolut inget val. Du kan inte helt plötsligt säga att ”nu vill jag ha permission för jag orkar inte vara här längre”. Sorgen är med dig vad du än gör, varje andetag, varje steg och den hoppar fram och skrämmer dig när du minst anar det. Sorgen är ingen snäll följeslagare. Sorgens fängelse är inte en behaglig plats.
Sorgen finns i varenda liten cell. Som ett elakt virus har invaderat ens kropp. Inget hjälper på smärtan. När sorgen tar vid, tas livet bort, på obestämd tid. Ja, tiden går vidare. Du avtjänar din sorgeperiod, men hur blir livet sen?
När ni möter människor i sorg, minns att smärtan syns inte utanpå. Den sitter etsad i själen. Det är där den har sin boning, på obestämd tid.Sorg kräver tålamod, både från den som sörjer och från de som finns runt omkring.
Kärlek och tankar och kärlek och tankar och kärlek och tankar..som jag önskar att jag kunde svepa in dig i..som i bomull som stänger ute sorgen. Men den måste läkas ut..det gör så ont..och det finns inget som hjälper..det enda jag kan göra är att säga att jag känner den..med dig. <3
<3 <3 <3 <3 <3
Kära Randi!!
Vilken klockren beskrivning på vad sorg innebär för den sörjande! Jag känner igen det du skriver om att sorgen kan hugga till och välla fram när man minst anar det. Alltså en extra attack utöver den kroniska sorg man bär inom sig. Det tar på energin. Jag skickar dig tusen varma Styrkekramar och en önskan om att din smärta en dag blir ”lättare” att tackla.
❤️ Sabina
Sorgen och framför allt saknaden kommer alltid att finnas men kanske så småningom förändras till att känna tacksamhet och glädje över de fina år ni fick tillsammans. Att fortfarande trots allt kunna känna närhet och vägledning i livet är en styrka. Jag vill ge dig all styrka och kraft att så småningom kunna se ljuset igen! Varma kramar
Sorgen och framför allt saknaden kommer alltid att finnas men kanske så småningom förändras till att känna tacksamhet och glädje över de fina år ni fick tillsammans, att trots allt kunna känna närhet och vägledning i ditt liv. Jag vill ge dig all styrka och kraft att så småningom kunna se ljuset igen! Varma kramar
Ja, sorg är ett inslag i livet som visar att vi ibland tvingas genomleva det svåra utan att ha några svar……..en sorg utan kompass. Det enda jag vet är att jag önskar att du vet att vi är många som finns runt om dig. Om vi kunde bära några av dina själstårar skulle vi ta fram våra hinkar…….
Kram Katarina