Om jag vore en Zebra, skulle jag stressa då? Hade jag tuggat lite gräs här och där, eller hade jag hela tiden varit rädd för rovdjuren? Varit på min vakt varje sekund, eller hade jag vågat vända ryggen till och njuta av mitt gräs??

Som människa blir vi vår egen fiende. Vår egen slavdrivare. Hur blev det så här? Varför låter vi makt, tid och pengar styra varje andetag vi tar? När och hur, får våra drömmar och behov plats i vår vardag?

Jag önskar att vi människor började njuta mer av vårt korta liv på jorden och oroa oss mindre för eventuella faror.

Jag önskar att när vi möter varandra, så pratar vi om roligheter istället för tråkigheter. Berömmer varandra istället för att ställa krav på varandra. Samarbetar istället för att konkurrera. Starta varandras drömmar istället för att ta död på drömmarna.

Jag önskar helt enkelt att vi börjar leva nu, istället för att vänta på att livet ska börja. Snart är det slut och då är det kört. För den här gången.