månadsarkiv: juli 2017

Då kom mail nr 2 till kroppens förvaltare.

Från:Lyssna på min röst <lyssnapaminrost@gmail.com>

torsdag 20 juli 2017 15:28

Till: Förvaltningschefen <forvaltarenavkroppen@gmail.com>

Hej du som ska vara den kloke,

Nu är det jag igen. Den besvärliga cellen, men vad ska jag ta mig till? Ingen annan orkar längre försöka göra sin röst hörd. Många har liksom gett upp och förlikat sig med sin situation.Det råder en uppgiven stämning på många platser i kroppen. Framför allt i levern och i lungorna. Där är cellerna så utmattade av det som händer. En del celler har helt enkelt slutat göra sitt jobb, för vad ska det tjäna till? Frustration över att aldrig få gjort det som behövs göras. Viktiga saker skjuts upp. Rensning och läkning får stå till sidan. Ingenting kan förberedas och fullföljas, utan dessa ständiga avbrott. Att ingen förstår vad som händer. Vad kan det bero på? Vill man inte bibehålla sig frisk, stark och uthållig? Vill man bli sjuk och svag? Är det så människan önskar ha det eller vad är det frågan om? Vill man förkorta sitt redan korta liv på jorden?

Jag ska förtydliga mitt budskap genom att berätta en historia för dig. Du behöver använda dig av din fantasi. Inget annat.

Föreställ dig att du släpar dig till din arbetsplats. Du stämplar in. Tar en kaffe. Pratar lite med dina kolleger. Vaknar sakta till liv och är äntligen redo för dagens arbetsuppgifter. Du har planerat dagens schema på allra bästa sätt. Du kavlar upp ärmarna. Går till din arbetsplats och är redo att börja. Du hinner bara starta och så går brandlarmet. Röken väller in. Alla arbetare ska ut ur byggnaden. Röken ska vädras ut. Du börjar bli smått irriterad. Ni får tillåtelse att gå in igen och fortsätta att arbeta. Efter en liten stund går brandlarmet igen och ny rök väller in. Samma sak igen. Ut med alla och vänta tills röken är utvädrad.

Nu börjar stressen komma. Hur ska jag hinna allt? Måste jag jobba över? Hur ska jag orka? Osv. Detta fortsätter varje dag. Flera gånger per arbetspass. Viktigt arbete skjuts upp och helt plötsligt arbetar du i en väldigt osund miljö, vilket inget skyddsombud skulle godkänna. Du får aldrig gjort det du ska. Du kan inte utföra dina uppgifter på allra bästa sätt, eftersom du inte har de rätta förutsättningarna. Vilket i sin tur bidrar till att de goda resultaten uteblir.

Hängde du med på detta?

Detta händer i kroppen varje gång människan röker. Viktiga saker i kroppen får stå till sidan. Allt stannar upp. Precis allt. Eftersom röken är giftig, går all energi åt att få bort gifterna. Levern stoppar allt den håller på med för att hjälpa till få bort gifterna. Det betyder att allt annat viktigt levern ska ta hand om får vänta. Blodet från tarmarna blir inte renat. Omvandlingen av energi från maten får vänta. Vilket i sin tur gör att alla dessa celler som får arbeta som rökdykare, blir utan energi. Liksom alla andra celler, som har arbetsuppgifter att sköta. Lagring av vitaminer, hinns inte med. Sen kan man enkelt förstå vad allt det här innebär. Lungorna kan inte utföra sitt arbete, eftersom de hela tiden är rökfyllda. Cellerna ser ju inte ett enda dugg mer än rök + att de hela tiden får vänta tills röken är utvädrad. Hur ska de kunna syresätta blodet och rena det från koldioxid?

Vad tänker du göra åt det här problemet? För vi ger snart upp. Dina arbetare är inte glada. De trivs inte på sin arbetsplats. Det var inte det här de var skapta till att göra, från början. De känner sig lurade.

 

Med vänliga hälsningar

En cell i den fabrik som du är förvaltare i, som kallas kroppen.

Tänk om du fick ett sånt här mail en dag…

Från:Lyssna på min röst <lyssnapaminrost@gmail.com>

måndag 3 juli 2017 21:17

Till: Förvaltningschefen <forvaltarenavkroppen@gmail.com>

 

Hej du kloke,

Snälla hörsamma en cells rop på hjälp:

Hur många gånger ska en liten cell behöva skrika på hjälp? Ingen lyssnar på mig! Inte arbetsledaren, inte ens du som är förvaltningschef. Du är ju den som har all kunskap. All förståelse och allt ansvar, eller hur? Hur missar du det som pågår mitt framför dig, inom din egen organisation? Ett totalt kaos. Hur ska det sluta?  Vem ska jag vända mig till, om du inte kan förstå? Jag skriver till dig i desperation. Som en sista utväg, önskar jag få dig att förstå allvaret i det som händer på min arbetsplats. En plats du är ansvarig för, men som du väldigt ofta väljer att nonchalera.

Här finns en massa yra hönor som springer runt och kan inget annat än att lägga all sin energi och kunskap på det absolut nödvändigaste. Läckage blir lagar provisoriskt, med i stort sett ingen som helst hållbarhet.

Allt ska tas om hand om sen, sen och åter igen sen. När är det sen? Kroppen hålls allt som oftast ihop med tillfälliga lösningar. En sådan är tabletter i alla dess storlekar och former. Vissa med bättre funktion, än andra.

Några livsviktiga, medans andra bara förstör för oss. En som förstör vår arbetsmiljö och vår uthållighet, är värktabletter. Vi tappar vår klarhet och vår styrka. Det är omöjligt att ha fullt fokus och göra ett bra jobb, när värktabletterna ligger som en dimma över vår arbetsmiljö.

Vi förlorar även arbetare, eftersom de helt enkelt går i dvala. Chefen, människan, kan fortsätta med samma beteende, medans vi får ett rent helvete. Kroppen faller mer och mer isär och hur håller den till slut ihop? Kosten som vi ska få vår näring ifrån, kommer allt mer sällan. Näringsämnena får vi vaska fram, så obefintliga är dom. Tänk så många celler som måste avsättas till detta detektivarbete. Det betyder att deras egentliga uppdrag får vänta. Vilken kedjereaktion sätter inte detta igång?

Med den mat människan äter, ska vi sköta all funktion i kroppen. Lappa och laga. Förebygga. Se till så att allt fungerar som det ska och dessutom skapa nya celler. Det förstår vem som helst att den summan aldrig stämmer. Det räcker allt som oftast bara till för akuta åtgärder. Inget annat. När sen orsak och verkan står och knackar på, blir alltid människan så förvånad. Hur gick det här till?

Jo det kan jag berätta för er, trots att jag är osynlig för blotta människosynen, så är jag oerhört kunnig om kroppens uppbyggnad. Jag har all kunskap som behövs för att förstå hur en kropp byggs. Hur den växer. Hur nya celler skapas. Vilka åtgärder som behöver göras och hur man förebygger. Från dag ett i skapandestadiet, tills kroppen gjort sitt arbete klart och själen kan lämna sin arbetsplats, för den här gången.

Visst chefen (människan) kan vara trevlig emellanåt. Men det är inte samma sak som att chefen lyssnar aktivt och förstår. Var finns åtgärdsplaneringen? Framtidstänket? Hur ska vi kunna göra vårt jobb på allra bästa sätt, med det beteende människan har fått? Det finns inget samarbete. Det krävs oerhört mycket av oss, varenda sekund och vad får vi tillbaka? Vila? Näring? Uppskattning? Absolut inte!

Om vi varit ett vinstdrivande företag i stället för ”fabriken kroppen”, då hade det sett annorlunda ut, eller hur? Då hade det funnit en planering som låg 1 år, 5 år och 10 år fram i tiden. Man vill ju att ens företag ska gå bra och helst ska arbetarna få lön för mödan. Utan glada arbetare, blir det ingen bra stämning. Underskattade arbetare, bidrar inte till 100%. De ser inte till företagets bästa. Varför skulle dom? Det ger ju ingenting tillbaka. Har bara en massa nya krav. Ribban på prestation höjs hela tiden. Finns ett sådant tänk mellan kroppens chef, människan, och dess celler? Som oftast finns det inte förrän något händer i kroppen och den blir sjuk. När en avdelning inte fungerar som den ska, fungerar inte de andra med full kapacitet heller. Det ena ger det andra. Får man exempelvis högt blodtryck, skadas de de celler som inte klarar det nya höga trycket som dom utsätts för. Då kan inte dom arbeta på bästa sätt och kedjereaktionen är igång. Det här förstår ju vem som helst, eller?

Nu fick du något att fundera över. Kanske är du rent av rasande, men vad har jag att förlora på att försöka få dig att lyssna? Dör gör vi ju ändå. Frågan är bara när, hur och varför.

Med vänliga hälsningar

En cell i den fabrik som du är förvaltare av, som kallas kroppen.

När tänker du börja tänka på din framtid? Eller vill du inte ha en framtid?