Kategoriarkiv: Insikter

Våren är här och jag vill pausa tiden.

Lämna ett svar

Jag har längtat efter våren. Efter solen. Efter knoppar. Efter blommor.Efter värme.Efter ljuset. Nu när det kommer så vill jag pausa tiden. Jag vill ta till vara på varje sekund av detta mirakel som sker just nu. Livet återvänder i allt som är levande. Vi människor får tillbaka inspirationen. Vi lever upp efter mörkrets dvala. Växtligheten återfår sin frodighet.  Nu vill jag inte missa något. Varje dag tänker jag förundras över att livet har återvänt och eftersom jag inte vill att tiden ska gå så fort, så vill jag pausa den.

Hur gör du för att pausa din hastighet och hastigheten runt dig? Tiden får inte gå snabbare än att vi hinner andas. Nu vill jag andas i lugn och ro. Varje dag, under resten av mitt liv.

Så sluta jaga tiden, för du kan ändå aldrig få mer tid. Du har 24 timmar på ett dygn. Varken mer eller mindre. Hur vill du fördela dom? Vem och vad ska få mest av DIN tid som du har till ditt förfogande?

Vad vill människan egentligen?

Lämna ett svar

 

Om jag vore en Zebra, skulle jag stressa då? Hade jag tuggat lite gräs här och där, eller hade jag hela tiden varit rädd för rovdjuren? Varit på min vakt varje sekund, eller hade jag vågat vända ryggen till och njuta av mitt gräs??

Som människa blir vi vår egen fiende. Vår egen slavdrivare. Hur blev det så här? Varför låter vi makt, tid och pengar styra varje andetag vi tar? När och hur, får våra drömmar och behov plats i vår vardag?

Jag önskar att vi människor började njuta mer av vårt korta liv på jorden och oroa oss mindre för eventuella faror.

Jag önskar att när vi möter varandra, så pratar vi om roligheter istället för tråkigheter. Berömmer varandra istället för att ställa krav på varandra. Samarbetar istället för att konkurrera. Starta varandras drömmar istället för att ta död på drömmarna.

Jag önskar helt enkelt att vi börjar leva nu, istället för att vänta på att livet ska börja. Snart är det slut och då är det kört. För den här gången.

 

Varför gör vi skillnad?

Lämna ett svar

 

Vi alla lever på samma jord. Andas samma luft. Lever av det jorden erbjuder oss. Badar i havet som rör sig över vårt jordklot. Vi pratar om lika värde. Om rättigheter och skyldigheter. Vi pratar om religion och olikheterna där. Vi pratar om hudfärg. Vi pratar vårt och deras.

Vi är dåliga på att bara titta på att vi är människor som  lever samtidigt på jorden. Det yttre förblindar oss i mångt och mycket. Pengar och makt gör att vi vaktar ”vårt” territorium. Gränser dras. Går någon på ”fel”sida om gränsen, startar krigiska handlingar. När blev det så här fel och varför?

Hur många människor ska dö pga svält, sjukdomar, religion och krig, innan vi förstår att alla har samma rätt att vistas på jorden och få ta del av  jordens rikedom, oavsett var man är född?

Tänk nästa gång kanske du född på en plats, där du får starta i en uppförsbacke, redan från dag1. Du kommer tillbaka till jorden och hur vill du då att jorden ska se ut? En sak är i varje fall säkert, du får en annan praktikplats nästa gång

Genom att redan nu göra aktiva val för jordens och mänsklighetens fortlevnad, så har du också en plats att återvända till.

Alla själar har lika värde. Alla tillhör vi samma grupp. Det är gruppen av själar, som just nu är på jorden samtidigt och gör sin praktik som människa.

Alla praktiserar olika insikter. Alla har lika stor rätt att få vara här. Alla behövs för att lärandet ska kunna utvecklas. För vi lär oss av varandra.

Vi är alla ett universum.

Vardagsgullighet

Lämna ett svar

img_2494

Något Andevärlden ofta påpekar, det är att vi människor är väldigt dåliga på just vardagsgullighet. Fram för allt i våra relationer. Vi glömmer liksom bort att dom som finns i vår närhet, är dom viktigaste vi har. Att ge beröm och uppskattning, utan att förvänta sig att få något tillbaka. Att säga ”vad glad jag är att se dig”. Att säga ”jag är glad att du finns i mitt liv”Att säga ”Jag älskar dig”. Att skicka ett litet gulligt sms. Att kramas när man möts och när man skiljs åt. Att uppmärksamma varandra under vardagen med  små tecken. Hur svårt kan det vara?!

Vi har alldeles för lätt att ta vår omgivning för givet. Att ge ett leende. Att hämta kaffe. Att ge en klapp på kinden. Att vara vänlig, helt enkelt.

Kraven, förväntningarna och besvikelserna tar ofta överhand. Varför? Just det här problemet gör att kärleken inte riktigt får plats i vår vardag. Hur ska den då kunna överleva? Utan näring?

Vi blir mer och mer ensamma, som människor, för vi ger helt enkelt inte tid till de som betyder mest för oss. Ett sms. Ett ord. En kram. Tar absolut ingen tid, eller hur?

Att ändra fokus

Lämna ett svar

img_9110_skolbild-blogg

 

Ibland behöver verkligheten slå en i ansiktet. Verkligheten som säger att det är sant. Det är inte bara något media har hittat på. Jag har precis varit på en veckas resa i Kenya. Många har ingenting. Inte ens skor på fötterna. De bor i plåtskjul. Barnen växer upp i plåtskjul. Lyckan att få lov att gå i skolan övervinner den långa vägen de måste gå varje dag till sin skola.Skolan har i stort sett ingenting. Glädjen i dessa skolbarn när de stolt visar upp sin skola. Jag önskar fler kunde få se detta. Speciellt skolbarnen, här i Sverige. De gnäller över skolmaten, men de slipper springa hem i 40 minuter för att få i sig lite mat, för att sen springa tillbaka till skolan.

Trots all fattigdom så lös det av glädje och tacksamhet i mångas ögon. Jag ska bli bättre på att fokusera på det jag har och sluta lägga fokus på det jag inte har.

Min sorg och saknad har stått i centrum för min fokus, de senaste två åren. Det går inte längre att ha det så.Jag har ju så mycket annat, som är fantastiskt i mitt liv. Jag ska bli bättre på att leva mitt liv i tacksamhet.

Jag ska absolut tillbaka till Kenya.

Livet pågår nu, eller hur?

Lämna ett svar

IMG_2225 (kopia)

 

Dagarna går och så även våra dagar vi är i livet. Dagar som passerar får vi aldrig tillbaka igen. Det kan tekniken aldrig lösa till oss. Det som har varit, har varit. Så är det med det. Vad vill du att dina livsdagar ska innehålla? Vill du bara beta av dina dagar, eller vill du leva dina dagar? Skjuter du upp dina drömmar till sen? Tänk om den tiden aldrig kommer då? Vi vet som oftast inte hur många dagar, timmar, minuter och sekunder som vi har kvar på livets väg. Förvaltar vi denna skatt på allra bästa sätt? Som oftast inte.

En dag är det slut, helt enkelt. Upplev nu, för du kanske inte får fler chanser. Dröm nu. Njut nu. Stanna upp och titta på vårens underverk nu. Vänta inte till sen, för sen kanske aldrig kommer….

Min läkning & villkorslös kärlek

1 svar

IMG_0072 kopia (kopia)

 

Jag umgicks med lilla Ärtan, som blivit ganska stor nu, under förra helgen. BVC-besök,vaccination, många fika-stunder, promenader med vagnen genom kvarteren där dom bor, skratt, sagel, kräk, lek, barnsånger som sjöngs,resor med tunnelbanan, kramar, pussar, resturang-besök,blöjbyten och en himla massa fotograferande. Van som hon är med både sina föräldrars plåtande och farmors kamera så poserar hon glatt, så fort kameran kommer fram. En riktigt liten fotomodell redan.

Den här damen är 8,6 kg ren glädje och villkorslös kärlek. Att vara farmor till henne är en gåva. Hon läker alla mina sår. Utan problem. Som farmor ska jag lära henne en massa saker. Bla skånska, eftersom hon bor i Kungliga huvudstaden.

Vad har du som ger dig läkning och ren glädje i ditt liv? Det finns alltid något som gör en glad, men ibland får man friska upp sitt minne lite. Vi glömmer så lätt bort att njuta och må bra i vardagen. Jag vet att alla ni har inte en liten Ärta som skänker er glädje, men jag är säker på att ni har något eller någon som kan ge er glädje. Det finns alltid minnen som kan plockas fram. Minnen som en gång i tiden gav er glädje och genom att ta fram dom, så kan glädjen komma fram igen.

Plocka fram det som ger er glädje och njut av känslan. Det gör jag.