.

Vem får mest av dig? Vad ger du dig själv? Varför har du ingen tid till dig själv, trots att du faktiskt bestämmer själv? När du kompromissar, får du något kvar? Många själar jag möter har tidsbrist till sitt eget, men inte när det gäller till alla andra. Hur blir det så? Var drar vi gränsen? När säger vi att nu minsann behöver jag få plats i mitt eget liv? Om vi tagit plats tidigare och oftare, blir det inte så stort projekt varje gång, och vi hade mått bättre.

Kanske hade skilsmässan kunnat undvikas. Kanske hade en utbrändhet aldrig kommit. Kanske hade man inte flytt i panik, varje gång man kände sig kvävd. Det här är ett allmänt problem idag. Att inte ge sig själv, för då kommer det dåliga samvetet och biter en ordentligt. Varför är du mindre värd, än andra, i dina egna ögon? Vad sänder det för signaler till din kropp? Ge dig själv lite tid av just dig själv idag och känn efter hur du mår i den stunden. Tänk så mycket glädje andra har av dig sen, när du är fulltankad och mår bra. Då blir inte hjälpandet en energitjuv i ditt liv längre. Varför tror du att man ska sätta på sig syrgasmasken först, innan man hjälper andra?