Varför är man rädd för att misslyckas? Var och när börjar vi förstå att misslyckas inte är bra? Att det kan nästan vara farligt. Hur kommer man förbi det? Vissa människor ser ett misslyckande, som ett test på vägen. De reser sig igen och skakar det av sig. Sen kör dom på igen. Vissa ser ett misslyckande som ett stort stopp. Ett gigantiskt hinder. De stannar helt enkelt upp och släpper det totalt. Inom vilket område är du rädd för att misslyckas? Vilka drömmar har du skrotat och packat undan, bara för att du är rädd för att misslyckas? Hur vet du att du kommer att misslyckas, om du inte har vågat provat?