Det är inte alltid lätt att ha tillit till att våga göra det man önskar och längtar efter. Det är väldigt lätt att i stället välja den trygga och bekanta vägen. Den vägen man känner till och är mest van vid. Men är den vägen alltid bäst då? Är det inte så att vi utvecklas mest på de lite guppiga vägarna? De vägar vi inte helt och hållet är vana vid? Hur lär man sig våga hoppa in på okända vägar, om man aldrig provar hoppa? Hur vet man att maten är god om man aldrig provsmakar? Hur vet man att sängen är bra, om man inte provligger? Hur vet man vad som passar, om man inte provar?

Livet består att en massa vägar, som vi ständigt utmanas till att prova. Tänk så tråkigt det skulle vara om alla vägar är likadana alltid. Om all mat smakade likadant. Om vi alla tänkte likadant. Om vi såg likadana ut.

Olikheterna gör att vi stärks och utvecklas. Jag har bestämt att jag ska prova nya vägar nu. Testa, känna, utvecklas och uppleva. Varför inte? Det gäller att våga se, våga känna och våga ha tillit till att nya vägar bär och tillför. Eller hur?

Hur gör du när du ska våga testa en ny väg? Funderar du länge eller hoppar du rakt ut?