Just nu så vaknar mycket längtan i många av oss. Längtan till det gröna. Solens löften om en härlig tid framför oss. Vad längtar du efter? Lovar du dig själv att det här året ska jag njuta av våren fullt ut? Den här sommaren ska jag göra allt det jag längtat efter hela det mörka halvåret? Grillkvällar, ljumma sommarkvällar, semester, mys med vänner?
Varje vår får vi en ny chans att vakna till liv. Hur tar vi då vara på den här chansen? Tar vi tillfällena i akt och bara njuter fullt ut? Vilar och återhämtar oss? Hur gör du för att få ut det allra bästa av våren och sommaren?
Själv samlar jag på minnen. Sakta men säkert vågar jag titta på ett litet minne i taget. Det går oerhört långsamt och det får det göra. För sorg tar tid. Sorg behöver långsamhet.
Idag fångade jag våren. Jag stannade upp. Bjöd ena dottern på en utomhus-fika på stan. Vi njöt i solen och vi frös inte.
Kloka ord. Sorg behöver långsamhet. Låt den ta sin tid och öppna dina minnen som en liten blomma som öppnas blad för blad. En läkningsprocess som är just en process att läka… i din takt.