Hur gör du när du lyssnar på din kropp idag?

Lämna ett svar

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

.

Det där med att lyssna på sin kropp, är det något alla kan? Eller är det bara vissa som kan? Hur gör du när du gör din kropp nöjd och lycklig? Hur vet du vad din kropp mår bra av och inte mår bra av? När lyssnar du på din kropp? Innan den har ont, eller när smärtan väl är där? Har du tid då? Kanske tar du hand om din kropp just så här idag:
Ger den rast, när den behöver.
Ger den rätt kost, vid rätt tillfälle.
Ger den vila, när den behöver
Lyssnar in dagsformen, innan du gör upp alla måste hinna med-listorna.
Tycker om den som den är.
Ger den beröm för vad den faktiskt orkar, och låter bli att gnälla om vad den inte kan.
Vårdar den bättre, än din bil.
Ger den tid på toa.
Stressar inte den.
Dövar inte smärtorna med tabletter, för att orka köra den snabbare.
Stannar upp under dagen, så att känslorna hinner med.
Värdesätter din kropp som en unik skatt.
Förstår att du inte kan få en ny kropp.
Ser till så att den är stark och har ett bra immunförsvar.
Förstår vilket under det är varje dag den orkar göra det du önskar.
Tar inte din kropps friskhet för givet.

Om du gör detta, så gör du rätt. Grattis till dig. Tänk viken tur din kropp har, som tas om hand av just dig, eller hur?

Att kunna se det ljusa i ett mörker

Lämna ett svar

blogg 31 mars-14

.

Det är inte alltid lätt att försöka se det positiva, när tillvaron är helt mörk. Ibland tappar vi det seendet av olika anledningar. Det är oftast via sorgens väg, vi går in i ett mörker. Vi omsluts av ett mörker som äter upp vår energi. Vi blir förlamade och vi tappar vårt positiva seende. Det är tillåtet och helt naturligt. Djuren gömmer sig i en håla och vi skapar vår egen håla. Det svåra sen är att se när det faktiskt börjar ljusna. När livet sakta återvänder. När smärtan börjar lätta. När vi kan tänka på något annat, än sorgen, under en liten stund. Vi behöver stöd hela vägen. Inte bara i början av sorgen. Då vill alla vara delaktiga, men då är mörkret som värst och hålan lockar som mest. Sen ger människorna upp sitt stöd, längs med vägen. Varför? Vill vi inte vara med och se när det ljusnar?

Vi vandrar alla på sorgens väg, flera gånger under vårt liv. Vi vet hur det känns. Vi vet hur mörkret ser ut och vi vet att en vändning kommer. Varför kan vi då inte stötta andra, som vandrar där, just när vi själva inte är på den vägen? Varför är det så svårt att vara medmänniska?

Om du känner någon som vandrar på en mörk väg, just nu, visa att du finns där. Ge en påminnelse idag. Ett par ord. En kram. Ett sms. Ett mail. Ett finns vykort. Visa att du vet. Håll dig inte borta.

Upplev livet idag

Lämna ett svar

25 mars-14

.

Varför all denna väntan på sen så ska jag…sen kan jag…sen vill jag…? Varför inte försöka uppleva redan idag? Det behöver inte vara mycket. Det kan vara att njuta av en kaffe ute i vårsolen. Ta en god fika med en kär vän. Se ett avsnitt av sitt favoritprogram osv. Ofta så lägger vi vår längtan i framtiden. Vi tror då att det ska bli enklare att genomföra vår önskan, men tänk om vi inte önskar det längre? Tänk om vi inte kan utföra vår önskan, pg a att kroppen säger stopp. Tänk om vi inte lever då? Den personen eller de personerna vi längtar till att umgås med, kanske inte heller kan då. Alltså vad väntar vi på? Klart att tid och pengar även styr när vi kan genomföra våra drömmar och önskningar. De styr ju allt annat, eller hur?

Om du har en längtan i dag, försök att i alla fall drömma om den. Se om du kan få en dos av den redan nu. Upplevelser ger oss kraft att vandra framåt. Det är vår kolsyra till vårt inre. Väntar i bara på att få senare, torkar vår själ in som ett litet russin. Snälla du, upplev livet idag, i morgon kan det vara försent. Vi lever varje dag på lånad tid. En skör tråd, som vi alla hänger i. Den kan brista precis när som helst. Sjuk som frisk. gammal som ung. Några andetag bort. Några hjärtslag bort. Så nära är vi, att inte få vakna ännu en dag på jorden.  Så upplev i dag, vänta inte tills senare. Senare kanske inte kommer med det innehållet du önskar för att din upplevelse ska bli bra.

Vad väntar du på?

Om två dagar är det Mimma´s tur

Lämna ett svar

25 mars-14

.

På torsdag, den 27 mars klockan 19.00- ca 21.30 är det dags för mig att besöka Mimma´s. Där ska jag ha en mix av ett föredrag & seans. Innehållet blir alltid baserat på vad ni som deltagare behöver veta just nu i era liv för att må så bra som möjligt. För en sak som är säkert, är att era guider och avlidna släktningar har full koll på er. De vet vad som är bäst för er, fast ni själva inte alltid vet det.

Att förmedla budskap från Andra sidan älskar jag att göra. De är så kloka så kloka. Att prata om döden, är ett annat favoritämne jag har. Det är mitt liv, min vardag och ni är välkomna att ta del av den på torsdag, i Vellinge, hos Mimma´s. Förutom prat av mig, så har Mimma alltid en fantastisk god fika. Välkomna och hoppas vi ses. Platsen bokar ni genom att ringa dit. Tänk på att platserna är begränsade, så kom i god tid.

Måste jag dö för att bli klok?

2 svar

24.3.14

.

Måste jag dö, för att få tillgång till all klokhet som finns på Andra sidan? Det är en boktitel som funnits inom mig under en lång tid. Tydligen säljer inte böcker som har ordet dö i sin titel. Konstigt eller hur? För alla ska vi ju dö. Någon gång. Någonstans. Om vi hade lyssnat på vår magkänsla, innan vi lyssnar på andra så har vi ju klokheten där. Vi vet egentligen vad som är bäst för oss själva, men ingen har lärt oss använda de redskapen vi föddes med. Vi är alla mediala. Dvs alla kan ta emot budskap från Andra sidan. Vi gör det bara på olika sätt. Så, måste du dö, för att hitta svaren? Svar du kommer att säga ”det visste jag ju”. Onödigt, eller hur? Använd dina redskap, medan du har behov av dom. Sen är de helt överflödiga.

Stilla dig en stund varje dag, och känn efter hur det känns i dig, när du försöker leta upp svar. Ta ett problem i taget, så kommer ett svar i taget. Snurrar du runt med allt på en gång, ja då är det väl inte konstigt att du inte kan nå in till din magkänsla. Den blir ju helt förvirrad och undrar ”vad vill hon egentligen ha svar på?”. En sak i taget. Lyssna på din inre röst och vips så har du en ledtråd till ditt svar. Ge dig tid att lära känna din inre röst. Det görs inte på en eftermiddag.

Kanske blir den där boken skriven i alla fall. Måste jag dö, för att bli klok?

Att våga välja en ny väg, ett nytt håll

Lämna ett svar

Prag

.

Vi har väldigt lätt att köra på i våra vanliga och invanda spår. De ger en form av trygghet och bekvämlighet. Vi vet vem som stiger på bussen på morgonen och vem som åker med samma buss hem. Rutiner. Trygghet. Vi slappnar av, när det är bekant och tryggt. Vad som också händer när vi väljer att gå i samma spår hela tiden, är att vi blir lite avtrubbade. Vi behöver inte använda alla våra sinnen och ett robotstadie infinner sig. Vi kan till och med känna tristess, men vet inte varför. Om någon ändrar våra spår och helt plötsligt dyker upp vid en annan tidpunkt, kan vi ha svårt att känna oss bekväma. En ny människa bredvid oss på bussen. Bussen ändrar tidtabell osv. Kanske till och med körväg. Hur reagerar du?

Vad skulle hända om du vågade byta buss? Åka åt ett annat håll? Se något nytt? Kanske skulle sinnen vakna till liv, som du glömt bort? Kanske skulle inspirationen vakna upp efter en lång dvala. Tänk om du skulle våga ändra riktning i ditt liv och väljer en annan väg. Vad skulle du få uppleva där, som inte finns på din invanda stig? Försök testa en ny väg idag och se vad som händer. Du kanske gillar det du får se, vem vet?

Att våga trotsa det förväntade

Lämna ett svar

21mars-14

.

Det är inte alltid vi vågar, gå emot det andra bestämt. Vi ifrågasätter inte, utan bara accepterar många gånger. Tänk om fler skulle ställa sig upp och säga varför, och undra vem har bestämt det. Det finns så många oskrivna regler och förväntningar och var kommer dom i från början? Att våga lyssna på sin inre röst, trots att det inte är brukligt att tycka eller tänka på ett visst sätt, är det fel då? Bara för att det inte passar in i det vanliga tänket. Jag önskar att du vågar tänja på gränsen idag och utmana dig själv, lite grann i alla fall. Vad skulle du vilja göra, men inte vågar? Jag är inte som alla andra, och detsamma gäller dig. Vi är alla olika, annars skulle vi vara kopior av varandra och kallas robotar. Så våga vara du, trots att det inte förväntas alltid.