Kategoriarkiv: Funderingar om livet & döden

Upplev livet idag

25 mars-14

.

Varför all denna väntan på sen så ska jag…sen kan jag…sen vill jag…? Varför inte försöka uppleva redan idag? Det behöver inte vara mycket. Det kan vara att njuta av en kaffe ute i vårsolen. Ta en god fika med en kär vän. Se ett avsnitt av sitt favoritprogram osv. Ofta så lägger vi vår längtan i framtiden. Vi tror då att det ska bli enklare att genomföra vår önskan, men tänk om vi inte önskar det längre? Tänk om vi inte kan utföra vår önskan, pg a att kroppen säger stopp. Tänk om vi inte lever då? Den personen eller de personerna vi längtar till att umgås med, kanske inte heller kan då. Alltså vad väntar vi på? Klart att tid och pengar även styr när vi kan genomföra våra drömmar och önskningar. De styr ju allt annat, eller hur?

Om du har en längtan i dag, försök att i alla fall drömma om den. Se om du kan få en dos av den redan nu. Upplevelser ger oss kraft att vandra framåt. Det är vår kolsyra till vårt inre. Väntar i bara på att få senare, torkar vår själ in som ett litet russin. Snälla du, upplev livet idag, i morgon kan det vara försent. Vi lever varje dag på lånad tid. En skör tråd, som vi alla hänger i. Den kan brista precis när som helst. Sjuk som frisk. gammal som ung. Några andetag bort. Några hjärtslag bort. Så nära är vi, att inte få vakna ännu en dag på jorden.  Så upplev i dag, vänta inte tills senare. Senare kanske inte kommer med det innehållet du önskar för att din upplevelse ska bli bra.

Vad väntar du på?

Måste jag dö för att bli klok?

24.3.14

.

Måste jag dö, för att få tillgång till all klokhet som finns på Andra sidan? Det är en boktitel som funnits inom mig under en lång tid. Tydligen säljer inte böcker som har ordet dö i sin titel. Konstigt eller hur? För alla ska vi ju dö. Någon gång. Någonstans. Om vi hade lyssnat på vår magkänsla, innan vi lyssnar på andra så har vi ju klokheten där. Vi vet egentligen vad som är bäst för oss själva, men ingen har lärt oss använda de redskapen vi föddes med. Vi är alla mediala. Dvs alla kan ta emot budskap från Andra sidan. Vi gör det bara på olika sätt. Så, måste du dö, för att hitta svaren? Svar du kommer att säga ”det visste jag ju”. Onödigt, eller hur? Använd dina redskap, medan du har behov av dom. Sen är de helt överflödiga.

Stilla dig en stund varje dag, och känn efter hur det känns i dig, när du försöker leta upp svar. Ta ett problem i taget, så kommer ett svar i taget. Snurrar du runt med allt på en gång, ja då är det väl inte konstigt att du inte kan nå in till din magkänsla. Den blir ju helt förvirrad och undrar ”vad vill hon egentligen ha svar på?”. En sak i taget. Lyssna på din inre röst och vips så har du en ledtråd till ditt svar. Ge dig tid att lära känna din inre röst. Det görs inte på en eftermiddag.

Kanske blir den där boken skriven i alla fall. Måste jag dö, för att bli klok?

Hur mår dina celler idag?

18.3.14

.

Hur mår dina underbara celler i din kropp just nu? Är dom lyckliga? Har dom vaknat? Fått näring ännu, eller blev det bara en kaffe till frukost, i dag igen? Lyssnar du på dom? Har de ont? Är dom utslitna? Utsvultna? Behöver de vila en extra stund idag, eller är dom fulla av energi? Hur ser det ut i din kropp, för en arbetande cell? Har de en snäll och förstående chef, eller har dom en slavdrivare? Hur dan chef är just du, om dina celler skulle betygsätta dig?

Får dina celler den kärleken och förståelse de faktiskt förtjänar eftersom dom håller din kropps funktioner igång? Varje sekund. Varje minut. Varje timme. Varje dag. Varje månad. Varje år efter år, håller dom din kropp i gång och gör det bästa dom kan, med de förutsättningar du ger dom. Får dom bra arbetsmaterial, som kan hålla läkningen i gång? Eller går du på luft och stress? Får dom sin välförtjänta vila? Sover du ordentligt så att de hinner återhämta sig?

Det är mycket att fundera på när det gäller din kropp, men snälla börja lyssna på dina celler idag. I morgon kan det vara försent. Då kan skadorna vara svårläkta. Gör ditt bästa för att dina celler ska ha en bra arbetsplats, i dag.

Bemötande

14.3.14

.

Hur vill du bli bemött? Med ett leende, förmodar jag. Förståelse, empati och ett lugn? Vi vill alla bli bemötta med respekt och en värdighet. Det är bara så självklart, eller hur? Är det så du bemöter människorna ? Gör du precis det som du själv önskar få tillbaka? De flesta av oss kan nog svara nej, på den frågan. Vi är inte där ännu i vår utveckling, tyvärr. Vi skyller på tidsbrist, pengar och stress, eller hur? Men hur kan vi låta dessa två styrelement, bestämma  över vårt beteende? Vi tror att vi bestämmer själv. Det gör vi inte. Tiden och pengarna bestämmer över vår värdighet, vårt sätt att visa respekt och hur vi ser på varandra. Om du en dag hamnar på sjukhus, hur vill du bli bemött? Om du en dag lämnar ditt barn på förskolan, hur vill du att ditt barn blir bemött? Hur vill du att dina barn ska bemöta andra? Varför är vi så dåliga på att visa respekt till varandra, till djuren och till naturen. Naturen som dessutom ser till så att vi överlever.

Det är dags att börja tänka på hur vi beter oss.

12mars-14

.

Det är dags att vi börjar tänka på hur vi beter oss, och hur det i sin tur påverkar andra. Vi har lätt för att kräka av oss en massa hemska ord, men tänker inte på vad det gör med mottagaren. Vi beter oss illa mot vår kropp och tänker inte på vad det gör i det långa loppet. Vi bara kräver och kräver och tänker inte på följderna. Vet du om någon legat sömnlös på grund av ditt beteende? Har du en aning om hur många du sårar på din väg på jorden, genom att du betett dig illa? Tänker du på vad du ska säga, innan du säger det? Vi människor, är inte alltid så snälla mot våra medmänniskor. Det här med empati, är något man läser om och vet att det finns. Vad betyder det egentligen? Jag möter dagligen människor som blir sårade av andra människors ord och påhopp. Tänker en läkare på vad som sker med patienten och hur det påverkar personens liv om man inte får en sjukskrivning man behöver så väl just då? Kanske hade den personen återhämtat sig snabbare, istället för att få ett långt sjukdomsförlopp . Tänker personen som ger avslag på en ansökning om tex pengar, hur det kommer att påverka personen liv? Tänker vi överhuvudtaget flera steg fram, när det gäller vårt beteende?

Vi är alla medmänniskor och vi är alla beroende av varandra, även om det inte syns. Det är viktigt att varje människa börjar ta ansvar för sig själv och sitt beteende. I dag skyller vi gärna vårt beteende på någon annan. ”Det var för att du inte gjorde, du sa, du tittade, du,du du”. Snälla, tänk på dina ord idag och var snäll mot dom du möter. Ge en varm blick, och du får tusen tillbaka. Ge plats åt någon som behöver sitta och du får tillbaka något du behöver, från oväntat håll. Snälla, tänk på ditt beteende och ta ansvar. Skyll inte i från dig, eller ännu värre, på andra.

Att få plats i sitt eget liv.

10.3-14

.

Dagarna fylls med en massa måsten. Vi gör det som vi alltid har gjort och det som förväntas av oss. Dag efter dag, månad efter månad och år efter år. Någonstans på vägen, så vet vi att något är fel. Känslan kan ibland bara vara förnimbar, medan den ibland slår oss rejält i huvudet. Men jag då? Vi jagar tiden, måsten och framförallt så jagar vi tid till andra. Varför ger vi tid till andra, men tar inget till oss själv? När blev det fel i ditt liv? Får du plats i ditt eget liv? Om det skulle göras en film om ditt liv, skulle man se dig  i den, eller skulle du bara figurera ute vid kanten, som en liten skugga? Fladdrandes förbi emellanåt? Har du någonsin haft huvudrollen, i ditt eget liv, eller är den rollen upptagna av andra? Andevärlden påpekar ofta att vi ska sluta vänta på att ledig tid bara ska uppenbara sig. Det kommer inte att ske. Vi måste ta tid till oss själv. Där kan vi få den återhämtningen vi behöver, för att orka allt det andra som står och stampar och kallar på uppmärksamhet. Dygnet har 24 timmar. Varför kan inte minst en vara din egen? Varför känna sig som en bov, när man behöver gömma sig en stund från alla krav & måsten? All detta dåliga samvete, för att just du kan behöva få emellanåt och inte bara stå där glad och dela ut?

En till dig och en till mig. Så ska det låta. Inte ”om där blir en över, så kan jag ta.” Ta av din egen tid, till dig själv och dina behov. Ge dig tid till att vila, träna, gå kursen du önskar osv. Om inte du ger dig själv av din egen tid, hur ska någon annan kunna göra det? Din tid är ju din tid. Den kan du inte få av andra.

Hur får du plats i ditt eget liv idag? Vad har du för behov idag? Vad önskar du uppleva idag? In med dig i ditt eget liv. Ta plats och kör mot dina drömmars mål. Snälla du, sluta att vänta. Idag kommer inte tillbaka.

Livet är underbart

9 mars-14jpg

.

Trots storm och regn emellanåt, så är livet oftast underbart. Det finns alltid små guldkorn att glädja sig åt, om man väljer att se dom och uppskatta dom. Det är inte alla som har den förmågan. De är här på jorden för att lära sig se och tänka positivt av de som redan kan det. Ingen är fullkomlig eller fullärd från början. Vi lär oss något nytt varje dag, varje liv. Så är det bara. Ett litet guldkorn för mig, kan vara betydelselös för någon annan. Det viktiga är att inte värdera hur andra upplever det, eller hur? Livet är ett under. Att få vakna. Att få njuta av en fikapaus. Att få se naturen vakna till liv, efter vinterdvalan. Att få njuta av solens varma strålar på kinderna. Att få lyssna på ljuv musik. Att höra någon annans röst fråga hur det är med en. Att få samtala runt en måltid, med de man älskar. Att få kramas. Att få älska. Att få se en film, man mår bra av. Att få läsa en bra bok.. Listan på livets under kan göras oändligt lång. Vad skulle det stå på din? Jag memorerar min lista i mitt hjärta, så att jag aldrig glömmer att livet är underbart.

 

9.3-14