Vad har du för rädslor? Är det att misslyckas? Att dö? Att inte räcka till? Att inte passa in? Att bli sjuk? Att dina närmaste ska bli sjuka? Att dina barn ska vara olyckliga? Att du inte ska få behålla ditt jobb? Att bli utan jobb? Att bli skild? Att vara olycklig? Att inte kunna betala dina räkningar? Att bli ensam? Att ta fel beslut?

Listan på rädslor som kan förlama oss, kan göras hur lång som helst. Bakom varje rädsla döljer sig en massa andra rädslor. Varför är det så? Varför bär vi alla dessa rädslor? Varför vänder vi oss inte om till rädslorna och ger dom sparken, eftersom det finns inget de kan bidra med för att vi ska utvecklas. De bara försvårar vår väg. De gör oss svaga. Rädslorna blir våra fångvaktare i vårt eget lilla fängelse. De passar på att hoppa fram när vi minst anar det och gungar vår värld. Rädslor som vi inte tyglar i tid, skapar stora problem i vårt inre. Vi fastnar i ett negativt tänk och en depression gör sig beredd att kliva in. Visst kan vissa rädslor vara bra att ha, så vi inte blir allt för våghalsiga. De kan göra oss lite försiktiga och se till så att vi tänker efter lite, innan vi kastar oss ut. Men då får inte växa till monster. Det är då det blir fel.

Om du fick välja någon rädsla att bli fri från, vilken skulle det då vara? Hur ska du jobba på att den försvinner? Det är dags att du bestämmer över ditt eget liv, inte rädslorna. Eller vad säger du?

Sluta var rädd

Så här kan det se ut när Billy, Elisabeth och jag, spelar in till vårt kommande projekt. Elisabeth bor i Wien. Därför är hon med via face-time. Här diskuteras det självkänsla och hur vi kan göra för att förbättra den. Mycket spännande prat kommer det att bli framöver.

Visst är det härligt när nya projekt sätts i rullning. Det här är ett dröm-projekt. Vad har du för dröm-projekt du skulle vilja starta eller stoppas du av någon form av rädsla? Vi är ofta rädda för vad andra ska tycka och tänka. Om vi kommer att lyckas eller misslyckas. Jag är en person som älskar att utmana mig själv, även om jag är super-rädd. I somras kastade jag mig upp i en hemsk berg och dalbana på Tivoli i Köpenhamn. Ni vet en sån med loopar. En absolut mardröm. Jag blir ju åksjuk i bil, på buss och tåg. Kan inte gunga eller snurra. Jag tog plats i en vagn som skulle föra mig runt.Paniken steg inom mig när vagnen började röra sig. Då gick det inte att hoppa av. Jag vrålade av skräck, men överlevde. Sen åkte jag fler berg och dal-banor den dagen, men ”fritt fall” vågade jag mig aldrig på.En annan gång kanske. Vi får se.Tänk om man kunde utmana sig och sina rädslor oftare.

Varför är vi så rädda för att misslyckas? För att inte duga? För att inte bli omtyckta? För att inte passa in? Vad bottnar det sig i från början? Vad är det som gör att vår självkänsla ofta är så dålig?

Kan vi inte komma överens om, här och nu, att vi ska börja tycka att vi faktiskt är bra nog i våra egna ögon? Vad andra tycker kan faktiskt kvitta, eller hur? Vi duger precis som vi är. Så det så.

Varje gång jag står inför ett helt nytt år, omges jag av en magisk känsla. Ett orört år. Precis framför mig. Hur tar jag mig an det? Fortsätter jag i samma gamla fotspår, eller vågar jag trampa på nya stigar? Gamla vägar är välbekanta, eller hur? En trygghet av det jag känner till. Så enkelt det är att bara välja det vanliga. Egentligen så har vi den här magin varje morgon vi vaknar, men det missar vi allt som oftast. Vardagen är magisk, bara vi kan se magin som omger oss. Vi vaknar. Hjärtat slår. Vi andas. Bara det är ren magi. Varenda sekund, dygnet runt, händer det magiska saker i våra kroppar och runt omkring oss.

För min del så ska jag bli bättre på att ta hand om min kropp och sluta ta den för givet. Jag ska bli bättre på att berätta för min familj hur mycket jag älskar dom. Jag ska bli bättre på att visa mina vänner hur mycket dom betyder för mig. Jag ska bli bättre på att uppskatta livet och njuta av nuet, för det kan vara slut vilken sekund som helst.

Varför tar vi allt som oftast livet och våra kroppar för givet? Vi kräver att det fungerar och vad ger vi tillbaka?

Vad ska du bli bättre på?

Julen kommer en gång om året och tur är väl det. Hur skulle alla orka med den här stressen som skapas, fler gånger under året? Jag älskar ljusen som lyser upp mörkret, dofterna, julkakorna, gröt och ledigheten. Stressen och trängseln överallt, gillar jag absolut inte. Så här i slutet av året brukar jag fundera på det gångna året och året som ska komma. Ett nytt år att fylla med precis vad som helst. En helt ny almanacka att skriva i. Under juldagarna brukar jag rita upp en form av dröm-karta, som handlar om det kommande året. På den skriver , ritar och drömmer jag om vad jag önskar det nya året ska innehålla. Den ska vara färdig vid 12-slaget på nyårsafton. Den kan se väldigt olika ut från år till år. Alla mål och drömmar slår givetvis inte in. Jag har ännu inte lyckats bli en maraton-löpare, men det gör ju inget. Det viktiga för mig är att ta ut svängarna ordentligt, när jag drömmer om det kommande året. Att visualisera det jag vill och önskar. Fokusera och drömma.En sätt att sätta upp del-mål för att få genomfört det jag vill och behöver. Reflektion över mina innersta tankar och få dom synliga på ett papper. Sedan har jag konstverket på väggen, så att den påminner mig under hela året, vad jag önskat lägga min tid på.

Vad vill jag då ska stå skrivet överst på min dröm-karta? Med stora bokstäver, att vara lycklig. Tänk att ha ett helt år av ren lycka. Visst vill jag fortfarande kunna springa långt. Orka svettas många timmar på gymmet. Bli vig. Hinna skriva flera böcker. Läsa många böcker. Resa. Njuta av mat och dryck. Leka med mitt lilla barnbarn. Umgås med mina barn. Förmedla klokheter från Andevärlden. Ha givande möten med mina vänner. Det finns många saker jag ska önska mig inför 2016.

Att ha ett lyckligt år. Det ska jag börja med att skriva in. Vad vill du att ditt 2016 ska innehålla? Minns att det är ditt år du ska drömma och önska om, ingen annans.

Lycka till