2015, redan, eller hur? Nu finns det ljusa framför oss, inte bakom oss. Tulpanerna som ger oss vårkänslor. Snödroppar i rabatterna och solen börjar titta fram. Det är redan ljusare på eftermiddagen, om man som jag,  bor längst nere i Sverige.

Varje år så tänker jag att i år, nu ska jag vila, ta det lugnt, göra det jag önskar, njuta av våren och sommaren. Inte ha så brått. Få rensat både inne och ute. Hinna ditt och datt. ”Jag har ju hela året på mig”. Men hur snabbt går det inte? Ett år rusar fram. Tiden jagar fram en på ett obehagligt sätt.

Stående och tittar på det här året, så har jag helt andra tankar. I år ska jag värna om mina relationer. I år ska jag vara snäll mot mig själv. I år ska jag må bra och kunna andas fritt. I år ska inga måsten jaga mig. I år ska jag plocka russinen ur kakan och inte bry mig om resterna som jag lämnar kvar.

I år ska jag helt enkelt njuta. Allt annat kommer jag faktiskt att välja bort. Livet är alldeles för kort och det går alldeles för snabbt. Så vänta med att njuta till senare ska jag minsann inte göra.

Vad vill du att ditt år ska innehålla?

Jag tänker inte skriv en massa om min sorg, eftersom den fortfarande är så smärtsam att inga ord kan beskriva min tillvaro. Alla ord blir så tomma och platta, helt enkelt. Jag tänker skriva om den lite längre fram.Att dö, gör vi alla. Överallt, världen runt, så dör någon just nu. Ingen är förskonade. Så är verkligheten på jorden.Vi vet inte när det händer.Hur det känns? Var det sker? Gör det ont? Vad väntar oss? Alla dessa frågor och funderingar, som de flesta av oss har någon gång.

Döden är en naturlig del i vårt kretslopp. Vi föds och vi dör. Vad vi gör där emellan är mycket upp till oss själva. Om du skulle dö imorgon, skulle du vara nöjd med din prestation på jorden? Skulle du känna att du tagit hand om dig själv och din omgivning på allra bästa sätt?

Vilka erfarenheter vill du ta med dig, eftersom det är det enda vi får med oss? Hur vill du bli ihågkommen av dom du lämnar kvar?

För en sak vet jag, att livet slocknar lika snabbt som ett ljus blåses ut. Så förvalta din tid på jorden väl.

.

Att vara ledig är inte alltid så enkelt. Hur gör man? När tar man ledigt? Från vad? Från vem och hur? Semester, är det att gå i sin egen lilla önskevärld, eller är det att tillfredsställa alla andra? Njuta av en ledighet, men hur stoppar man alla måsten från att ta över ens ledighet? Fint väder- stranden? Grillkvällar med nära & kära? Sovmorgon? Sena nätter?

Kanske vill du hinna läsa lite böcker? Göra allt det där du inte hinner när du arbetar? Så hur ser din sommar och semester ut? Har du planerat in luft mellan allt eller är schemat fullspäckat som vanligt? Sätt dig ner och fundera på hur du vill ha din sommar och din ledighet. Ta ett djupt andetag och våga släpp fram dina drömmar, behov och önskningar. Du behöver ladda dina batterier på ett sätt som passar just dig. Det måste du tänka på när du lägger upp dina planer. Att stanna upp för ett par minuter och fråga dig vad du själv vill och behöver.

Sommaren är till för att njuta och koppla av. Utomhusmys. Inomhusarbete kan vänta till årets andra månader, eller hur? Hämta din kraft från naturens under och vila dig. Det är viktigare än du tror. Har du inte tid att ladda dina batterier, hur går det då sen tror du?

.

Varför har vi alla dessa rädslor, som faktiskt kan få vårt liv att stanna upp totalt? Ganska onödigt, eller hur? Rädslor som får för stor makt över oss, förlamar oss och vår tillvaro riskerar att krympa. Vi kan blir rädda för precis vad som helst och oftast till ingen vettig förklaring. Rädslor ska göra oss på vår vakt, göra oss uppmärksamma men de ska inte styra oss. Vad är du rädd för, som får din tillvaro att inte fungera? Du är inte ensam om dina rädslor. Det finns många människor i världen som bär på rädslor varje sekund. Vi kan vara rädda för att dö. Sjukdom, förlust, arbetslöshet, torgskräck, social fobi, rädd för att misslyckas. Rädd för att det ska hända ens nära och kära något. Rädd för att flyga. Rädd för att åka buss. Rädd för tandläkaren. Ja, du ser, listan kan bli hur lång som helst.

Skriv ner allt du är rädd för. Sätt det i den ordningen där det som är värst står skrivet överst. Titta på den här listan varje dag och fundera på om det överhuvudtaget kan hända dig i din vardag. Fundera på varför dessa rädslor kommit och till sist ska du fundera på hur du ska bli fri från dina rädslor. Rädslorna får inte ha makten i ditt inre, för då kan du inte leva som du önskar.

Vad är du rädd för och vad tänker du göra åt det? Vem bestämmer över dig, dina rädslor eller du själv?

.

Våren är här. Alla färger & alla dofter. Solen värmer oss. Människorna vågar sig ut igen. Livet återvänder i naturen och i oss människor. Just nu önskar jag att det fanns en pausknapp till våren. Att kunna pausa tiden, så att jag hinner ta in våren med alla mina sinnen. Då kom jag på en dag att en sådan pausknapp finns faktiskt. Jag måste pausa mig själv. Det är jag som ska stanna upp, inte omgivningen runt mig. Jag vill ju njuta, alltså är det jag som måste pausa min tillvaro, eller hur?

Vi har alla en pausknapp inom oss, men vi använder den rent för sällan. Ibland glömmer vi till och med bort att vi själva bestämmer vårt eget tempo. Vi bestämmer själv hur fort vi ska springa under dagen. Jag tänker använda min pausknapp idag. Tiden för pausen är inte viktig. det viktigaste är att man stannar upp, tar ett djupt andetag in. Andas långsamt ut och observerar omgivningen. Upplev och ta in.